Träningsläger 2006

Detta trots att många av oss valt att gå eller cykla till jobbet. Anna från Boo som gör karriär inom filter och där med måste ha en bil har fått dispens av styrelsen att köpa en miljöbil.
Idre som egentligen skulle stå som värd för lägret hade liksom många andra platser drabbats hårt av värmen. Resans mål ändrades snabbt till Funäsdalen och Ramundberget.
I Gustavsberg hämtades 4 (Lasse, Mattias, Gustaf och Ola) av årets 5 deltagare upp. Efter Gustavsberg åkte vi till Orminge Centrum där klubbens åkare möte en kramgo Tommy Lindberg som blev så till sig när han såg oss att han krävde lite småmys mitt på parkeringen. Sedan återstod att möta upp klubbens mästare Andreas för omedelbar avresa norrut. Tyvärr fick vi ta del av hans norrländska påbrå. En timme efter utsatt tid dyker en sliten och bakfull Andreas upp. Efter att hans flickvän Anna burit in all packning, baxat Andreas i bilen, och bett om ursäkt gasar en irriterad och mindre miljömedveten Boo: are iväg med en rivstart efter en timmes tomgångskörning.

I Uppsala plockas våra sista två medresenärer (som valt att packa allt i pappkassar?) upp. Lasse förstår att han har med två nybörjare att göra och börjar en 7 timmars monolog innehållande allt från packning, orkider, hundspan och kajaking. Vi inser snabbt att Andreas som ligger utslagen och upptar tre platser måste stagas upp så vi andra får lite bättre plats, Lasse fixar det snabbt med sin midjeväska. Senare när Andreas vaknat till och sitter vid ratten förklarar han att förseningen orsakats av deras hundvalpar. Strax där efter försöker Andreas sätta sig i respekt genom att ramma en timmerlast bil med minibussen. Väl framme vid Funäsdalens hotell efter några mils tokkörning väljer han att parkera på p-förbud.

Följanda orsaker angavs av medlemmar i klubben som skäl till att de inte kunde delta i lägret:
Per Lind (PL): Valde en dansbandsweekend i Norrköping tillsammans med äldre klientet
Sture ”filtret” Nordlöf: Vägrar att sätta sig i en minubuss med Boo: are pga. sjukdomsrisken.
Pontus Nylander: Har skaffat barn istället. Han kanske kommer senare.
Ova Ramel: Miljömedveten trädkramare.
Erik Björnfot: (ekonomiansvarig): Slutat träna. Är mer intresserad av pengar och makt.
Tomas Jönsson: Fastnade halvvägs i en poliskontroll, fick ta Swebuss hem.
Ahti och Raine: Fördrog 4 veckors träning efter rexmannens principer i en kåta i norrlandsinland.
Jukka: Fast i ett femskift på Gustavsbergsfabriken (5 timmar arbete följs av 5 timmar sömn)
Harry Hammarberg: Väntar på snö hemma så han kan dra spår på Vallen.

När det var dags för rumsindelning förstod vi att vi är en klubb med dålig ekonomi. Medan Boo:arna bodde bekvämt och stort med minibar på rummet, fick vi ta in i ett litet kyffe med dusch i korridoren. Anna som är som är som en dålig mor för oss visade sympati och delade med sig av Boo:s fåfänga för det överdådiga. Kungen och norrlänningen (Klubbmästaren) fick ett annat rum, medan Gustaf och Mattias fick stå ut med varandra. Ola Solback som är klubbens ålderman och Vasaloppsgeneral fick hotellets svit helt för sig själv, vilket han tackade extra för.

Andreas uppladdning inför lägret gjorde honom seg och trött vilket resulterade i att fredagens eftermiddagsträning fick ställas in. Även Kungen funderade på att hoppa över träningen men bet ihop och följde med till Ramundberget. Väl där lyckades Kungen åka ihop med några tajta tjeckiskor vilket bara gjorde honom gott. Efter några varv var han pigg och nyter igen så som vi från klubben känner igen honom.

Gustaf som fyllde år denna dag bjöds in av Boo IF för öl, sång och spontan lägerdans. Gustaf valde vänligt men bestämt att tacka nej till detta då ett inplanerat kvällspass hindrade honom från att stå i händelsernas centrum. Målet med kvällspasset var att saxa upp för slalombacken i Funäsdalen som mäter 200 höjdmeter och ta sig ner levande i kvällsmörkret.

Efter ungefär en halvtimme nåddes toppen med röd syntetvalla från Swix under stampet. Gustaf som i sin ungdom åkt telemark föreslog att vi skulle åka ner för slalombacken. En något skeptisk Mattias valde efter slagsmål att på något rangliga ben göra följe. Gustaf var lyrisk över den upplevelse och förklarade för Mattias att detta var det största som hänt honom sedan månlandningen 1969. När vi kom tillbaka till hotellet bjöd en frikostig Lasse på strörom, pilsnerkorv och modevisning i sina egentillverkade lamullstrikåer.

Lördag
Denna dag började inte heller bra, som vanligt var vi två man kort i vårt sjumanna lag. Efter en nervös väntan på avspark skickades Lasse iväg för att se efter vad som uppehöll dem. Väl införstådd med att han i sin uppläxning på vägen upp missat att informera om vikten av att komma i tid stegar han raskt mot deras rum. Väl framme rycker Lasse upp dörren och möts av en slimmad manskropp med vitala delar täckt av en bordsduk. Lasse som inte låter sig störas, börjar en monolog om blommor och bin.

Trots detta börjar också eftermiddagen utan vårt mycket väl samspelta backpar. Lasse tar på sig uppdraget att hämta de två Boo: arna och även denna gång stövla han in i verkstaden. Lasse blir något brydd när han nu möts av en något avklädd kvinnokropp och får endast fram – Tack men nej tack. Jag har fru och två barn som väntar där hemma. En något upprymd Lasse informerar snabbt övriga deltagare om läget.

Andreas tar tillfället i akt att berätta i förtroende om att han i sina egna empiriska studier kommit fram till följande slutsats – När en tjej bara kommit till sportbh:n är det långt kvar. När bussen är full tar Andreas ut sin ilska över väntetiden på den gamla diselbussen. På vägen upp mot Bruksvallarna ligger varvtalen på rött och när vi väl är framme konstaterar klubbmästaren att –Nu får det vara slut på romantiken, det är dags att köra skiten ur varandra…

Temperaturen gör det svårt för klubbens åkare att bestämma sig. Mattias övertalar Gustaf att lägga på VR 60. Gustaf vågar inte trotsa detta beslut vilket skulle visa sig ödesdigert. Efter några kilometer i stigningen upp mot Mittåskläppen börjar skidorna att frysa i. Temperaturen var betydligt lägre längre upp vilket Mattias inte hade räknat med. Efter några tafatta försök att få bort burkvallan gick Mattias och Gustaf lös på en liten röd stuga. Till en början drogs burkvallan bort mot de vita gavlarna, men Gustaf insåg snabbt ett effektivare sätt. Genom att dra skidorna mot det utskjutande plåttaget blev skidorna rena från fästvalla (instruktionsfilm släpps snart på DVD via SSF).

Under hela veckan lyste Boo: arna med sin frånvaro i skidspåret med undantag av Kakko som bosatt sig i en kåta uppe på Mittåskläppen. Rykten gjorde gällande att han åkt upp samma kväll vi kom till Funäsdalen och skidade ner med skägget fyllt av istappar på Söndagmorgonen då vi åkte hem. Tyvärr förhindrar klubbens strikta censur (finns vissa krafter som ivrigt förfäktar tanken att det fria ordet är till för att kontrolleras) att närmare beskriva hur Kakko överlevde på berget. Innan träningslägret sågs kannibalismen av många som en historisk parentes, men denna tanke har fått revideras efter en viss Boo: ares härjningar på berget.

Systrarna från Boo har denna eftermiddag valt att öva på deras beryktade konstsimsprogram i Hotellets pool. Anna med syster gjorde stora framsteg under veckan, vilket fick övriga Boo: are att vallfärda till poolkanten för att ta del av framgångarna och den öppet visade kärleken mellan de båda. Skall tilläggas att den var platonsk!!!

När lunchen var avklarad var det dags för vila och en genomgång av hur torkprocessen av träningskläderna fortskred. Ola Solback passade på att promenera omkring på i hotellet och småprata med gästerna och informera om Vasaloppet vilket gjorde att stämningen var på topp. Eftermiddagens pass bjöd på en armstark Gustaf som ville staka upp för berget (Från Bruksvallarna till Ramundberget) och fick med sig Mattias och Andreas med klistervallade skidor.

Väl uppe har mörkret lagt sig. Med en bra och en mindre bra pannlampa ger vi oss av neråt med Bruksvallarna som mål. Andreas kör störtlopp nerför backarna mot Ramundberget och visar ingen respekt, vilket han senare förklarade var en del av hans personlighet. Mattias som saknar lokalsinne fick problem med att välja rätt väg vid ett flertal gånger, vilket resulterade i några vurpor och ofrivilligt trädkramande. Dock utan materiell skada.

Senare på kvällen njuter vi i hotellets utomhus bubbelbad. Alla från klubben deltog utom Ola som tog tillfället i akt och planera för Vasaloppet. Systrarna från Boo gjorde oss sällskap i poolen. Trots Stures varningar om smittorisken sätter sig Lasse nära systrarna vilket väcker bestörtning hos oss övriga från klubben, som sitter och trycker längs med poolkanten. Andreas bjuder på dricka som han smugglat med sig i en vallaväckflaska. När vi sedan ska hoppar ur badet verkar det som om vissa fått i sig lite för mycket. Både Andreas och Gustaf hamnar på backen. Gustaf slår sig så illa att syster Anna visar närhet och tar hand om en gråtande Gustaf med darrande underläpp.

Senare under kvällen bjuds det på fotovisning i Rum 410. Det romantiska paret från Boo har lyckats slita sig från verkstaden och gör oss andra sällskap i rummet. Efter fotovisningen utbrister en förnöjd kvinnlig Boo: are – Hela kameran är full av en Mattias i cykelbyxor… Gustaf bli förvånad över detta uttalande och går och grubblar över om det verkligen kan vara så. Efter några timmars procenträkning i Excel får Gustaf något annat att tänka på när Ola börjar prata Vasalopp och boende.

Söndag
Morgonpasset bjuder på en hostande men i övrigt viril Lasse som tar hand om damträningen och samtidigt agerar paparatsi fotograf. Resten av skidåkarna från klubben är ganska trötta på varandra och väljer att köra detta pass i ensamhet som för tankarna till Rex-mannen.
Vid lunch känner Anna att hon måste ta lite ansvar för sin något långsamme vän (nu före detta vän). Anna tar på sig mamma rollen och går fram till Lennart (en del av det romantiska paret från Boo), som precis satt sig för att avnjuta en välförtjänt måltid efter många träningstimmar på hotellrummet. Hon grabbar tag i hans öra och drar honom ut till bilen. Lennart som hoppas på sympati från de övriga medresenärerna möts i stället av förståelse för Annas agerande.

En nykter Andreas får ansvaret att köra de första milen. Då vi kommer iväg sist inser vi snart att Boo: arna skapar kö, så väl i skidspåren som i trafiken. Efter en halvtimme börjar Lennart undra om matpaus. Med hjälp av lite slipstreaming har vi tagit oss förbi alla Boo: are och allt flyter sedan på bra till Sveg. Där kör vi fel p.g.a. att vår kartläsare Anna som somnat in mot en norrländsk axel. Efter två vansinnesomkörningar av vår norrländska racerförare är vi på rätt kurs igen. Andreas ser sedan till Anna och vi andra håller oss vakna genom att han nästan rammar tre hjortar.

I Uppsala dumpar vi vårt backpar som tackar för sig och ber oss vara lite snällare mot Lasse som fungerat lite som en wildreciever i laget under lägret. Lasse som nu avslöjar en hemlighet, som alla redan misstänkt, men ingen konfronterat honom med. Lasse är en renässansman. Detta ideal för den upplyste 2000-tals mannen visar sig sitta i bussen.

Trots försök att dölja sin mångsidiga personlighet har det visat sig att Lasse inte bara stickar sina egna lamaullsbyxor, han har även fått en bild publicerad i den stora svampboken, djupa kunskaper om vintergatan, varit nära att drunkna på Grönland, byggt sin egen rullskidvagn, sjungit i manskör och myntat uttrycket – Det verkar inte finnas någon ordförande här… Avslutningsvis skall vi från klubben tacka Funäsdalens hotell för en magnifik skidupplevelse med utsökt mat och trevliga damer i receptionen såväl i matsalen! Även Boo förtjänar ett tack för en trevlig skidresa och en nästan dödlig farsot (Lasse, Andreas och Gustaf blev sjuka efter träningslägret). Sture klarade sig!!!

Leave a Reply

Top
Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com