Rapport från rullskidträningen 10/2

Ortoped- Per kommer nedan redogöra för sina subjektiva intryck från en gråmulen söndag på Sandövägen.

Jag insåg att det var dags att börja rehabiliteringen efter min förkylning. Ett rullskidpass med uppmuntrande klubbmedlemmar (i sedvanlig NVSK-anda) och ett och annat teknikråd från diverse klubbmästare (snö, asfalt, grus, snömodd, kottar mm, etc.) skulle som sagt sitta rätt bra efter att man nödgats sitta i soffan framför Tv-n ett bra tag. Jag rivstartade därför hemifrån med mitt vrålåk till Skoda och hoppade över tankningen på vägen mot Sandövägen trotts att bilen pga soppabrist pipit och blinkat rött ett bra tag. Jag insåg att lite gambling krävdes för att inte missa resten av gänget innan de stakar sig iväg från parkeringen. Två bilar står redan där när jag med skrikande däck sladdar in kl. 10.02 och med nöd och näppe undviker att köra ner en stolpe framför p-platsen.

Till min förvåning så ser jag ingenting i bilarna där som skvallrar om att ägarna skulle vara rullskidaktiva. Jag väntar till 10.10 utifall det förvånande nog skulle vara någon annan som missuppfattat när denna träning egentligen börjar. Missuppfattningar om detta har tidigare av olika oklara anledningar funnits!
Till sist stakar jag iväg på egen hand intalande mig själv att chansen ändå är stor att åtminstone någon av de mer träningsregelbundna (som tex ”Filtret”) snart vänder på andra änden av Sandövägen. Med tanke på min träningsform och alla historier man hört om hjärtmuskelinflammationer i samband med förkylningar så beslutar jag mig för att bara staka och vila benen. När det också inte finns någon att ”sleepstreama” så faller man också förvånansvärt fort in i sitt eget tempo. Jag är ju dock inte helt ensam för några man kan lita på(!) är de sedvanliga 4-benta bestarna som stirrar på mig när jag åker förbi. Dom verkar inte komma ihåg att de sett någon rullskidåkare förut. Efter vändning och återkomst till parkeringen så inser jag att ett svårslaget rekord satts. Jag är först både till vändningen och tillbaka till parkeringen utan att ens använd benen någon gång till hjälp! (Har tidigare bara varit först till vändningen en gång efter att alla de övriga deltagarna ramlat och skrapat upp knäna). Uppmuntrad av bedriften så beslutar jag mig för ytterligare en runda men av det ändå lite lugnare slaget med även frånskjut med benen. Ett stilla regn gör att man inte heller behöver anstränga sig för att bli blöt och när jag till slut åter står på parkeringen igen (efter ytterligare ett upprepat rekord) så får det räcka för idag.

Jag lider med alla de medlemmar som i stället för att delta i detta kvalitetspass klafsat omkring i slasket i Norberg eller Orsa denna helg.

(O-)Per

Frågan alla ställer sig var befann sig filtret denna söndagsmorgon…

Stures förklaring:

Jag har precis läst O-Pers nyhetsinslag om dagens träning (10/2) på Sandövägen. Nyhetsinslaget slutade med en fråga om var jag var någonstans. Nu får jag dåligt samvete. Per som har mycket längre väg till träningen än jag, gör allt för att komma i tid medans jag som är mycket mycket morgontrött tror att det inte ska komma någon till träningen eftersom det är så många som skulle åka skidlopp idag. Jag tog en välbehövlig och skön sovmorgon och kom till Sandövägen kl. 12.15. Åkte 3 vänder i ett behagligt tempo. Jag ber om ursäkt Per men jag trodde jag skulle bli ensam och då vill jag inte åka så tidigt som kl 10.00

Leave a Reply

Top
WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com