HAMMER TROTSAR HAMMAREN

“Den som gissat lägst” svarar jag. Och det är en oneliner jag kan vara ganska nöjd med såhär i efterhand också, för det var precis så det blev.

Hej förresten! Det är jag som figurerat på NVSK och Skidforum.se som MC Hammer, ett alias som anspelar på att jag i tidigare idrottsliv hållit ungdomselitnivå i kastgrenarna diskus och slägga. Sedan efter något decennium av idrottsligt mörker har jag reinkarnerats som uthållighetssportare. Öppet spår, Vasalopp och nu Marathon. Satsningen på Stockholmsmaran drar igång kring andra marshelgen. Har då läst in mej om denna sport på diverse forum och löparbloggar, varvid jag inser att folk som tränar för mara utan att först ha härdat kroppen med ett Vasalopp, de verkar vara ett klent släkte. Tycks inte tåla nån träning alls och ifall man, gud förbjude, skulle drista sig till att öka längden på distanspasset mer än 10% per vecka, då får man på tafsen för att man överskridigt nån devis från en “Mäster AS” vars ord verkar vara lag i dessa kretsar. Det var visst en kille som passade på att vinna maran något år då det var lågkonjuktur så att sponsorerna dragit åt de penningkranar som annars brukar motivera ett gäng gaseller från en soligare kontinent att springa brallorna av alla hemmalöpare.

Struntsamma, på 3 veckor trissar jag upp distansen 16-24-30-36km. Alla pass ca 5 min/km. Det var inte 36 an som var jobbigast och 6 km till kändes också som att det hade varit görbart om man hade haft en Maximmugg i näven och en nummerlapp på bröstet. Jaha.. då är man redan tränad för att köra en mara och 2 månader kvar och inte har man gått sönder heller som alla sa att man skulle göra. Så vad göra? Kanske bli lite snabbare? Så jag skiftar över till mer fartträning. Skadorna undviks genom att varva löpningen mycket med alternativträning såsom roddmaskin, crosstrainer och hopprep.

Enda tillbudet var ett ryggskott 2 veckor innan maran, som omöjliggör all löpning några dagar. Lite “Hitlers hund” gör susen tillsammans med hopprep och crosstrainern. Då skriver jag på bloggen tillhörande min träningskompis “Asfaltjokern”, en kille som har ungar på samma dagis som oss, att jag kör så mycket alternativträning att jag skulle glömma bort hur man springer så när startskottet går på Lidingövägen skulle jag se ut som hämtad ur en Monty Python-sketch. Det jag då tänkte på var något mellanting mellen “Silly walk” och “100 yards for people with no sense of direction”. Men övriga i bloggosfären tror att jag syftar på “Marathon för inkontinenta” och börjar genast mailbomba arrangören om att de behöver sätta upp fler bajamajor.

Detta för oss vidare till nästa steg i förberedelserna; att få magen och tarmarna i form och att de inte ska vara onödigt tunga eller ställa till annat djävulstyg under loppet. Min farsa brukade alltid käka katrinplommon veckan innan långlopp. Sedan antar jag att han hade ett schema för när han skulle sluta med katrinplommonen också. Men det var alltså en generation passé och jag tycker att sådana naturprodukter verkar lite svårberäkneliga. Så jag tar tarmstimulerande laxermedel onsdags-torsdag och voila, så har man tömt systemet på min normala fiberrika kost och har gott om plats för laddningskosten som jag mest baserar på vitt bröd. Fungerar perfekt och alla Monty Python-varianter undviks under loppet, inklusive “3000m hinder för folk som tror att de är kycklingar”.

Jo förresten, det är ett Monty Python-fenomen som jag tar till mig och drar nytta av, nämligen SPAM. Varje dag inför loppet vittjar jag mitt spam-filter på jobbet och läser rubrikerna i jakt på något lämpligt “marathon-mantra” att använda i den mentala laddningen inför och under loppet. Dessa blir mina favoriter:

“unleash the potential of your manhood”

“get up harder and stronger”

Tävlingsdagen: Precis samma väder som när jag sprang Kungsholmens halvmara några veckor tidigare på 1:33:51, gassande sol och ca 25 grader. Tar en snabbis förbi NVSK-tältet för några nya och gamla bekantskaper, och blir fotograferad framför klubb-banderollen med nummerlapp och nylonstrumpbyxor (som jag behöver för att undvika skav på benen när det är för varmt för långtights). Ställer mig längst fram i Grupp C och ironiskt nog har jag B-gruppens bajamaja precis framför mej när startskottet går och tror ni inte tusan att det är en av de andra C-grupparna som kutar direkt in på muggen när startskottet går precis som i Monty Pythons “Silly Olympiad”.

Själv lägger jag mig, optimistiskt, på ungefär samma schema som när jag satte halvmara-pers. 21,1 passeras mindre än minuten långsammare men, till skillnad från den gången har jag nu krafter kvar och kroppen känns fräsch överallt, utom möjligen min “manhood” som inte riktigt trivs i damunderkläder. På Strandvägen dör dock mitt vänsterben. Kan inte alls räta på det benet, vilket jag lärt mej att man heller inte ska, så mitt “pose-steg” har förmodligen aldrig varit bättre. Sedan följer en mil där jag trycker lite mer med högern och så är det bara att uthärda smärtan i vänstern. Sedan en sista halvmil då det gör lika ont överallt. Frasen “get up harder and stronger” som någon spammare så vänligen hade skickat, hjälper mej att hålla ryggen rak och endast någon enstaka gång kommer jag på mig själv med att titta i asfalten.

Så svänger man då äntligen in på Stadion, i det hörnet där kastburen var placerad den där gången jag vann Skol-SM i diskus för 21 år sedan. Efter en knapp långsida passeras den punkt på gräsplanen där Steve Backleys spjut landade för 18 år sedan och raderad min gymnasiebroder Patrik Bodén från värdsrekordlistan. Och så genom kurvan här en gång en annan världsrekord-Patrik, Sjöberg, stod och uträttade sina hopparticks inför sitt rekord. Hinner gott och väl nå mållinjen innan placeringarna tickar upp till tusen och jag klockas för 3:23:54 i denna debut över Marathondistansen. Sedan åker jag hem till Asfaltjokern, som lyckades sänka sitt mara-pers till 3:42, och vräker i mej kladdkaka med vispgrädde på hans välbesökta efterfest. Ser det som en tidig laddning inför nästa Vasalopp och det ska jag åka som NVSK:are.

Grattis Mattias som var den som hade mest förtroende för min mara-kapacitet denna dag.

Fotnot: Uttrycket “spam” (oönskad skräpmail) kommer från en Monty Python-sketch där en någon försöker beställa mat men serveringen har bara konserverad skinka av märket SPAM (SPiced hAM) som servitrisen försöker pracka på gästerna.

AV: Stefan “MC Hammer” Tall

Leave a Reply

Top
WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com