En akademisk träning

Jag hade skrivit uppmaningen – ” Samling i Brunn kl 19.00. Parkera på långtidsparkeringen nedanför Ingarö IF, så samlas vi vid Statoil-macken utan akademiska kvartar, då mörkret kommer tidigt numera…”

Jag kommer till platsen, högst en kvarts minut för sent. Då hade jag precis sett Sture fara nedför backen mot Fågelvik på en gul MB. Jag var övertygad om att Sture missuppfattat det där med snabba hjul. Men då jag även med bil kört om en cyklande Ahti, var jag övertygad om att det var någon allmän pensionärs-cykling på min lilla ö. Men det visade sig senare att Sture tydligen letade efter oss, men inte räknat med att det bara var akademiker som kom till träningen.

Exakt kl. 19:14:49 sladdar en sliten Saab 9000 in från rondellen in till Statoil-macken. Andreas är nöjd med att ha klarat sig från den akademiska kvarten med hela 11 sekunders marginal. Som om ingenting har hänt, stiger han ur bilen i slips och kostym, slänger nonchalant av sig slipsen till baksätet som är proppfullt av golfbagar, och börjar en evighetslång monolog om avgassystem och bromsskivor som måste bytas på hans Peugeot-pärla. Så på något sätt är förseningen den lånade Saabens fel. Dessutom påstår Andreas att han bara ätit frukost och måste ha i sig något från macken. Mackpersonalen hjälper Andreas att välja en delikat korvmeny med 40% rea! Efter detta måste Andreas byta till mer rullskidfunktionabla kläder. Med de nya Sinisalorullskidhandskarna sladdar han sedan vidare mot den angivna parkeringen. Dock på norrländskt vis. (Se vidare artikel www.nvskidor.se/artikel/41/ ). Andreas tar trots allt detta fortsatt lugnt på tidspassningen, och jag är tvungen att slipa upp hans spetsar.

Exakt kl. 19:29:48 sätter Olle igång sin nya Garmin Forerunner 405, och Andreas menar att i och med detta kan man bara räkna med en akademisk kvarts försening.

Jag lyckas genom en smitväg få 4 meters lucka i uppförsbacken mot pizzerian. Jag blir dock ohjälpligt efter så fort Olle och Andreas bestämmer sig för att trycka på lite. Jag ligger ca 150 meter efter, när de svänger uppför backen in på Klacknäsvägen. Då inser jag min egen förmåga, och slår av lite på takten. Vid vändpunkten för tävlingsbanan, ser jag dem en knapp km framför mig i den lilla backen upp där det är meningen att elitlangningen av dricka ska ske, fast då åt andra hållet i nedförsbacke.

Jag kan i egen lugn fart åka och småplanera Stockholms Rullskidcup. Precis i backen ned mot Björkviks Brygga, möter jag dem på återfärd. Olle tar dock mina rullskidor och provar rull mot Andreas en vända till ner mot varviningsplatsen. Jag får i och med detta en välbehövlig drickapaus. Olle konstaterar att jag lyckats betydligt bättre med uppsmörjningen av Andreas hjul, än mina egna och hans. Själv inser jag att för min del är frågan av ”akademisk” natur, då jag inte har nånting att komma med på tävling i alla fall. Men jag borde kanske hinna ta en ny titt på Olles hjul?

På träningen händer väl inte så mycket mer än att jag på återvägen åter fick en lugn ensamtur. Några rådjur blev nästan överkörda av både förtrupp och den ensamma eftersläntraren. Sista biten blev i mörker. Bilar började ett trevligt tutande, vilket jag själv uppfattade som ”hej, hej – här kommer en bil, vad trevligt att jag ser dig trots att du inte har något lyse… ”. Sista 10 minuterarna kom ett häftigt litet regn. Detta gjorde den släta asfalten ner mot rondellen svinhal. I och med den lilla nedförsbacken hade jag noll möjlighet att bromsa, men jag hade som reservplan att åka in på bussterminalen om det inte skulle vara fritt i rondellen. Rondellen var dock fri för infart. Däremot förde jag en våldsam pantomim-diskussion med en stor vit skåpbil, som inte tyckte att han behövde stanna för en rullskidåkare inne i en rondell (rullskidåkare räknas ju som fotgängare…). Men då han till slut insåg att han skulle få repor i lacken av mina viftande stavar, valde han att stanna innan rondellen.

Olle och Andreas hade av artighetsskäl stannat för att säga tack. Det lät i alla fall på (en löjligt fräsch och oberörd) Olle som att initiativet till träningen var ärligt uppskattad.

Leave a Reply

Top