Rullskidåkaren föds på vintern

Det senare behöver man med lite tur inte uppleva men guiden nedan till bibehållen rullskidform ger några handfasta tips även till den som tvingas upp på så kallade glidskidor.

Den som fortsätter att åka rullskidor när den mörka tiden kommer tränar både kropp och psyke och nyckeln till att möta våren starkare än någonsin är att förstå att uppskatta den extra träningseffekt som naturen bjuder dig på. Den lägre temperaturen gör gummit i hjulen hårt och stötdämpningen mot asfalten försämras. Vätan skapar en tunn film mellan underlag och hjul. Multnande löv och lösgrus pryder din väg. Resultatet blir hög friktion och stort rullmotstånd. Upplevelsen toppas av en ständig motvind.

Allt detta bjuder dig regnperioden och så länge klimatet inte genomgår några radikala förändringar jämfört med senare år behöver den genomsnittlige svenske rullskidåkaren inte göra stort mer än att fetta in hjullagren, skaffa pjäxöverdrag, iklä sig vindskyddade funktionsplagg och reflexväst, bita ihop och fortsätta träna i väntan på våren.

Om det faller snö ska du börja med att ta det lugnt. Chansen är överhängande att den är borta inom ett par dagar och det enklaste kan vara att lägga in några alternativpass i gymet eller helt enkelt vila.

Den ambitiöse åkaren som inte vill missa pass har åtminstone två alternativ.
Busslinjer tillhör de vägsträckor som snabbast plogas och saltas och därmed blir åkvänliga. Det finns ett par olika skolor av åkare på busslinjer. Stadsskolan föredrar att åka i tätorten och menar att chaufförernas vana vid och beredskap för alla möjliga dårskaper i stadsmiljö gör att du löper mindre risk att dö under ett busshjul än på landet. Den sk Sandövägsskolan menar att det är bättre att åka på mestadels tomma vägar och lita till den egna förmågan att snabbt dyka i diket för att undvika ödet i fronten på en Scania rattad av en totalt överrumplad chaufför.

Ett annat och i popularitet snabbt växande alternativ är att åka i parkeringshus. Väljer du att leta efter tak över huvudet så kontrollera först att beläggningen är asfalt och inte betong, för stavfästets skull. Ta dig till en redig stormarknad med proportionerade p-hus och börja passet så sent du kan. Det har visat sig att bilister omöjligt kan samsas med rullskidåkare i p-hus och därför är det bra att åka under så tomma förhållanden som möjligt. Du behöver också skaffa trögaste tänkbara hjul som du sedan skruvar åt så hårt att det nyper lite kring lagren, för att kompensera för den platta topografin.

Det är ytterst osannolikt att vädret nu för tiden blir så extremt att rullskidåkaren tvingas upp på glidskidor men jag vill ändå beröra ämnet. Glidskidor har en lång tradition i landet och det hänger sannolikt samman med äldre tiders underutvecklade rullskidor.

Glidskidåkaren tvingas påföra vidhäftande substanser (från burkar eller tuber) i mitten (”spannet”) av skidan för att få denna att fästa mot snön (”vallning”). Detta räcker i regel inte för att kunna kombinera fäste och glid på ett bra sätt varför även åktekniken blir viktig. På glidskidor måste åkaren kunna trycka ned spannet genom en aktiv och högt hållen höft som pendlar likt ett parallellogram längs medellinjen. Just detta moment är det som förstört flest rullskidåkares teknik under några få förödande veckor på glidskidor. Det bästa är att undvika detta åksätt (”diagonal”) helt och hållet och helt enkelt staka sig fram överallt, vilket påminner mycket om rullskidåkning.

Känner du dig tveksam så är det bättre att träna i gym någon vecka till snön är borta och sedan vinterträna på ett normalt sätt med hjälp av de tidigare tipsen.

Och glöm inte: Rullskidåkaren föds på vintern!

Leave a Reply

Top
Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com