Hammarby-backen x 24

Först ett försök till att beskriva konceptet månadensträning som bedrevs i Hammarbybacken i Söndags. Bakgrunden är att NVSK har en speciell form av träning som kallas månadensträning. Träningen är inte social och innehåller inga trevliga moment av mat och dryck utan ren plåga i många timmar. Deltagare denna söndag var Gustaf och Mattias som hade ett gammalt rekord att slå från 2 år tillbaka.

Så här lät det då.
”Nytt rekord bjöd den gemensamma träningen på. Nu är den officiella tiden 2h 28 min 54 sek för 20 varv under liftarna till toppen. Efter 21 varv avbryts träningen”.

Vi började med en lättare försening eller med Gustafs ord ”Efter en sedvanlig försening på 3 pisskvartar orsakad av Mattias drog vi igång rekordjakten”. Träningen bedrivs under liftarna och sedan valfri väg ner till lägsta punkten i backen.
Vädret tycktes vara ganska perfekt, strålande sol och lagom varmt. Toppen bjöd dock på kraftiga kyliga vindar. Det fick bli en gammal beprövad metod. Mössa på, mössa av.

Efter 2 vändor börjar kroppen yttra missnöje med vad Hammarbybacken har att erbjuda. Men vi håller ändå ett bra tempo. Efter 45 minuters slit kollar Gustaf klockan och konstaterar att vi plötsligt ligger lite efter rekordtiden (7,5 min/varv). Vilket leder till att på vända åtta och nio ökar Gustaf tempot varpå det blir fruktansvärt jobbigt att hålla någon form av stil uppför. Att forma kroppen likt en ostbåge visar sig vara effektivt när magmusklerna börjar säga ifrån. Dimmsynen och ben som skakar var resultatet av Gustafs tempohöjning. Vi börjar fundera på om vi ska klara 21+ och börjar diskutera alternativen. I efterhand visade det sig att vända nr 7 egentligen var nr 8…

Tanken att nerfarten erbjöd vila visade sig vara en förfärlig felkalkylering. Stötarna nerför gjorde benen mosiga och stabiliteten började sakta försvinna i sidled när musklerna gav upp.

Vindarna börjar avta och plötsligt dyker Hannu och hans hund upp. Efter en paus och lite finska tips får vi ny krafter och forcerar oss fram till nr 20.

Den nya rekordtiden är 20 vändor på 2h och 15 min(6 min 45 sek i snitt) . Som ren terapi för psyket fortsatte vi att gå 4 vändor till med ett något lägre snitt 7 min och 30 sek.

-Dagarna efter…

Måndag: Känns att man ansträngde sig igår, ömma och slitna ben.

Tisdag: Igår var ingenting jämfört med idag. Går som man vore sig stelopererad, gör allt för att undvika minsta lilla nivåskillnad och musklerna parerar helt fel. Måste se mycket märkligt ut. Varje trappa är en prestation, speciellt nedför.

Onsdag: Möjligen lite mindre stel idag, eller så är det ormsalvan. Men att ha brottom när man är i detta tillstånd är inte att rekommendera. Inte skönt någonstans. Ett tips är att bita sig i tungan.

Leave a Reply

Top
WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com