Harsa 2008

Detta kan bero på att Anna D framhärdat i att ge relevant information trots Linds tjat om att desinformation är kaosets moder och förutsättningen för ett roligt läger.

I Peter Jamells målarbil färdas Peter, Olle E, Pro-skitmannen och Tattoo-Andreas. Den senare är naprapat och knäcker extra på RS som alla andra. Tattoo-Andreas växer i anseende då det visar sig att han sitt yrke till trots är stretch-skeptiker. ”Gärna stretcha psyket men inte kroppen, det är slöseri med tid” får han fram med munnen full av delicato-mazarin under en kaffepaus på Gävleborgs eget top-of-the-line Kinahak:The Dragon Gate.

Sture uppskattar Harsagårdens mat mer än allt som vägkrogar kan erbjuda:

-Harsagården är ungefär som Orsa men med godare mat.

-Jag tror inte jag ätit godare mat i hela mitt liv än vad man får i Harsa, fortsätter Sture som vet att uppskatta fettrik mat pga dess energitäthet. I Harsas matsal serveras alla varianter av paneringar och flottyrer.

Stures glädje över maten väger till viss del upp hans irritation över en smärtande stortå, som slagits blå i en dörrpost vid ett toabesök natten före.

Den seriösa delen av NVSK anländer i tid dag 1 för att hinna med ett kvällspass. Låt-gå gänget anländer sent men Wangel reparerar sitt anseende genom att ge sig ut på ett nattpass.

Klubbmästare Snö ser bra sugen ut när Gustav ger sig av men efter en förlorad kort inre kamp väljer han ”Bonde söker fru” på TV

Olle konstaterar ganska snart:

–Va, är alla bönder? Jag trodde att bönderna sökte vanliga människor, att det var det som var grejen.

Alla i TV-soffan får veta skillnaden mellan mjölk- spannmåls- och grisbönder och vad det kan betyda för chansen att reproducera sig. På tal om reproduktion är vinterns läger barntätare än på länge. Tre gossar på dryga året gör att man tror sig ha kommit till bygdens dagis, de springer omkring och lägger legobitar strategiskt utplacerade precis där man ska gå.

Dag 2

Ett militant utarbetat träningsschema gör att ingen behöver känna sig osäker på hur trött man kommer att känna sig på kvällen. Först gäller 4+2 intervaller på milbanan med det bisarra upplägget att varje intervall innehöll endast ett åksätt. Själv upptäckte jag hur svag jag är på diagonalåkning i svag utförslöpa, en i tävlingssammahang kraftigt underskattad teknik.

Sture nobbar intervallerna och åker i sin egen takt, med påföljden att han blir omåkt av många människor, för att sedan glida förbi dem under intervallvilan. Detta upprepas 8 gånger.

Efter intervallerna följde en mils åkning utan stavar med nyttiga tips och elaka kommentarer från tränarstaben som består bland annat av Mats, Andreas och Peter.

Till lunch serveras en chockerande tunn championsoppa och nästan ingen är återhämtad inför eftermiddagens så kallade skatedistans.

För er som tror att distansträning bedrivs med måttlig puls kan jag rekommendera åkning på den sk SM-banan klädd i lössnö. Extra effektivt blir det om du inte kan åka skate.

Till middag serveras panerat fläskkött och stekt potatis. Klubbmästare snö bleknar plötsligt tre tuggor in i maten och alla kan se att han mår dåligt. Svettpärlor bryter fram i hans panna. Han känner sig mätt och får inte i sig en bit till. Själv kan han inte se kopplingen till intaget 6 minuter tidigare av två liter energidryck, 300 gram grillchips och en påse cashewnötter.

Kvällen rundas av framför en sändning från skidskyttepremiären. Pga tekniskt fel med ljudavbrott kan endast de i gruppen som läser på läppar få ut något av sändningen. De flesta somnar olustiga till mods på grund av trötthet och med ringa förhoppningar om en lindrigare morgondag.

Dag 3

Vi frukostbordet diskuteras absent friends och de som saknar kaosmannen på årets läger blir upprymda av en NVSK-åkares redogörelse för ett möte med en Månkarboåkare som visar sig vara Storgripens frus kusin. Han förstår direkt vem kaosmannen är:

“Haha, jag var med på samma tävling som Pontus en gång och allt var kaos”. Efter detta vill alla förklara hur just deras liv influerats av Pontus men vi hinner inte långt förrän förmiddagens pass drar igång. En mindre skara kör skate-intervaller under furir Janssons befäl och själv får jag en lektion bla i hur många gånger man kan varvas på en 900 meter kort bana.

En större skara kör träning i klassisk teknik med Andreas, som också filmar deltagarna. Efter en lunch som inte gjorde någan annan än Sture glad följde eftermiddagens pass som för vissa innebar distanspass i klassisk teknik. Som vanligt hade Harsagårdens personal beställt snöfall och fjärde passet i rad kördes i strävt gräsmatteföre. Turen går upp på myrarna i bästa samförstånd och tempot hålls lagom högt ända till Proskitmannen får ett infall och tokstakar ifrån sina vätskepausande kamrater de sista kilometrarna mot Harsagården. Härmed tar han över klubbmästare asfalts (Mattias) tradition att sabotera distanspassen med våldsamma farthöjningar.

Till middag serveras panering kring spår av saltfisk och med varierande grad av mättnadskänsla bänkar sig gruppen framför TVn för att skåda videoupptaget från dagen.

Välmenande men skoningslösa kommentare fälls om åkstilarna. Många förevigas med teknikproblem beroende på otillräcklig framförning av höften och Gustaf kommer på en lösning.:

Korkar skall delas ut och passas in mellan skinkorna på åkare med problem och skall sedan hållas kvar under åkning. Sätesmusklerna anspänns då på ett sätt som gör att höften får rätt position,

Gustaf, som är klubbens grafiker, har tankar om ett koncept där nya medlemmar får en kork med NVSK-loggan i postlådan tillsammans med ett nyhetsbrev. Det blir en sen diskussion om lämpligt materialval på korken men alla är eniga om att den bör vara tvättbar.

Dag 4

Efter ännu en grötfrukost med tinade Lidlfrallor stånkar sig ett pärlband av åkare upp mot myrarna i ett tempo som skall hålla i 3½ timme. Emma är instruerad att hålla täten i jämn fart men som vanligt finns det deltagare som inte kan skilja på träning och tävling. I tur och ordning splittras fältet av Jamell, Tattoo-Andreas och Pro-skitmannen och de blir vederbörligen åthutade. Andreas (B) tar illa vid sig eftersom han inte är van vid att få skäll och egentligen bara ville visa upp sig. Han åker med hängande huvud sist i kön och ser fram mot den vegetariska lunchen som tröst.
Den blir dock ett streck i räkningen och kommenteras så här:

”De tror att en vegetarian blir glad bara man kokar sönder broccoli i 25 minuter och sedan häller på soja. Det här skulle man spela in och ge till giftinformationscentralen”

Värt att notera från följande eftermiddags teknikpass är att en okänd skategubbe helkroppstacklar Klubbmästare snö där han i all fredlighet tränar orgeltramp. Andreas (J) tror själv att detta blir säsongens enda vurpa som den snövirtuos han är, men kommer inte behöva vänta många timmar innan han stupar ånyo.

NVSK som klubb visar också stor moral och förmåga till revirtänk när vi envist nekar Valbo AIK tillträde till den lilla slinga på elljusspåret som de av allt att döma räknat som sin för 80 år framåt men just denna eftermiddag blev lite försenade till.

Med gräddmättat renskav sipprande genom tarmarna går kvällen åt till en ny genomgång av teknik. Hemsidan dateras inte upp som planerat då webmaster mår dåligt efter att ha vomerat och sedan somnat över laptopen.

Dag 5

Avslutningsdagen på lägret kröns av en stafett som arrangörerna försäkrat kommer att gå i lekens och förbrödringens tecken. Det blir dock uppenbart snart nog att detta är på allvar. Sammanbitna miner, minutiöst laguttag och en rafflande upplösning gör att världscupstafetten på TV några timmar senare ter sig lite seg i jämförelse.
Klubbmästare snö närmar sig Emma på slutsträckan ungefär som Alsgaard närmade sig Brink i Val de Fiemme 2003. Han kommer dock lite långt ut i sista utförskurvan och hamnar då i Harsagårdens bäst maskerade potthål. Att det enda som trasas sönder i detta fall är hans lånade skateskidor är ett under.
Nöjda deltagare lämnar Harsagården efter händelserika och nyttiga dagar.
I Jamells målarbil fördrivs timmarna hem med en gissningslek som får Tattoo-Andreas anseende att sjunka tillbaka till den nivå det hör hemma. Leken går ut på att med 20 ja- och nej-frågor komma fram till vilket djur lekledaren tänker på. Andreas sitter från Gävle till Haga Norra och tänker på Barbapapa medan vi lekdeltagare förgäves försöker få ihop mönstret.
”Det är ju Barbapapa, fattar ni inte det? Barbapapa är en amöba” flinar Andreas innan han lämnar bilen.

Leave a Reply

Top
WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com