Vad hände egentligen på Rudan den 17/1?

När t o m kaosmannen själv aldrig varit med om dess like och helt vill avsäga sig allt ansvar och manar till skärpning – då är det illa. Han sågs annars i lagom kaos innan start springa runt med tvillingbarnvagnen och vänta på barnvakt. I sin lite lagom kaosanda slår han sönder sin ena sprillans nya one-way-stav mot pjäxan. En stav som inte fick uppleva ett enda stavtag. Jag lånade lite nervöst ut mina ct1-or med instruktion att ej användas för att hamra pjäxan i rätt läge.

Kaoset den 17:e kan ha börjat i och med att ”klubbmästare snö” punkterade lungan två dagar före stafetten. Det kändes som han hade tagit ett litet ansvar för att fördela stafettplatser. Nu blev förvirringen total och ingen visste någonting. Ibland måste man se lite mellan raderna på vår hemsida, men ett citat från ett ärligt försök att bringa ordning i kaoset kvällen innan på hemsidans forum av vår webmaster är faktiskt värt att bevara i en artikel. Observera tiden!

”Gustaf 2009-01-16 21:45

Laguppställning imorgon!

D17-

Lag 1

1 Emma

2 Oklart

H17-34

Lag 1

1 Oklart

2 Oklart

3 Oklart

Lag 2

1 Oklart

2 Oklart

3 Oklart

H35-49

Lag 1

1 Oklart

2 Olle E

3 Oklart

Lag 2

1 Oklart

2 Oklart

3 Oklart

Lag 3

1 Oklart

2 Oklart

3 Oklart

OBS! Vem som kör vilken sträcka kan komma att ändras…”

Jag tycker speciellt bra om Gustafs lilla brasklapp på slutet! Men med viss självkritik kan vi i efterskott konstatera att det rådde viss förvirring angående deltagandet morgenen därpå. Själv jobbade jag natt men tog ett tidigt avslut redan kl. 03.00 och kom hem och läste den utförliga laguppställningen på forumet. Efter en välbehövlig Jon Blund kl 04.00 och en hämsk väckarklocka 4 timmar senare hade jag ingen tanke på att ”Emma med koll” hade varit inne och justerat deltagandet kl 07.24.

Det verkar varit flera med mig som missat denna information. Erik G syntes inte till förän dagen efter stafetten. Då med lite för orolig mage, troligen p g a ånger att ha missat några väsentligheter på Rudan dagen innan – se tidigare artikel.

En annan som inte heller går in på forumet kl 07.25 en lördagsmorgon var Mattias. Av en slump råkade jag ringa honom på vägen in mot stan. Samtalet som utspelar sig är censurerat p g a den allt för kaosartade strukturen. Risk finns att medlemmar kan få en lite förfördelad syn på klubbens ordning och reda. I korthet gick samtalet ut på att Mattias i början menade att han inte hade något lag att åka i. I slutet av samtalet hade jag övertygat honom om att han skulle åka en startsträcka. Det hela slutar med att jag lovar hämta Mattias utanför porten då det nu börjar bli lite bråttom. Mattias är dock osynlig på angiven tid och plats, så ytterligare en konversation utspelar sig på mobilen. Det visar sig att Mattias numera anser sitt hem vara beläget i Vasastan istället för på Söder – något han trodde var bekant för alla i hela klubben.

Väl framme vid Rudan vet de flesta fortfarande inte med vem eller i vilket lag de ska åka. Så en del växlingar blev inte riktigt så finslipade som kan vara önskvärt i ett svenskt stafettlag i VM. Olle E som var den enda herre som presenterats i Gustafs version av laguppställning i H35 hade tagit slutklämmen på allvar och ändrat sig själv till en startsträcka. Olle som körde utan fäste gjorde detta med bravur och kom in i tättrion mot växling. Det var bara det att växlingsmannen Mats låg avsvimmad och helt medvetslös. Hur detta kom sig kräver en lite längre analys. Först lite annat i kronologisk ordning.

Vi hade alla förhoppningen att våra yngre förmågor i H21 kunde vara med och tampas i täten, trots manfall i form av ”klubbmästare snö” samt Johan H. Mattias som fått äran att ta startsträckan hade helt klart glömt dricka sitt morgonkaffe. Starten gick bra och han gick ut som 2-a efter den lilla startslingan. Men då koffeinbristen gjorde Mattias knän lite skakiga, förärade Mattias denna dag till trädkramarnas tecken. T.o.m. i den grad att det skedde vid två tillfällen. Då Mattias tidigare bara tränat kramar mot snälla mjuka föremål, så var han p g a felbedömning av trädens hårdhet alldeles blåslagen efter sina varv. Dock utan att behöva använda sig av NVSK´s klippkort till SÖS-akuten.

När Olle hade 200m kvar till växling var Mats inte att skåda. Ifall han var bakom knuten för att lätta på blåsan, eller försökte tejpa ihop sina nya Fischerskor med värdelösa blixtlås kommer kanske för alltid vara höljt i visst dunkel. Det jag kan vittna om är dock hur Mats kommer ångande mot starten. Skymd av åskådare ser Mats inte den åkare som kommer in mot sista rundslingan och krocken blir våldsam. Trots ett antal universitetspoäng i fysik kan jag inte förklara det som därefter inträffade. Enligt alla fysiska lagar borde en större och tyngre kropp gå ”segrande” ur en sammanstötning, men så icke i detta fall. Mats måste varit medvetslös i samma hundradels sekund som krocken. Hans fall mot marken därefter gick i slow-motion och kan exakt beskrivas som när man fäller en stor fura. I början långsamt för att sedan accelerera till ett väldigt brak. Mats totala avsaknad av att försöka ta emot sig var oroväckande. Själv stog jag alldeles förstummad och kippade efter andan som en ”ruda” på land. Som tur var fanns O-Per till hands, och då en riktig klubb-läkare var där kunde jag stå och kippa efter andan utan dåligt samvete. Jag blev även förstummad av Emmas betende att i första hand försöka få av sin pappa nummerlappen för ett snabbt mans-byte i stafetten, i andra hand se efter om pappa Mats var i livet.

Det var senare lätt att hitta Mats för en intervju, det var bara att följa blodpåren. Intervjun blev kort men redan en klassiker där Mats myntade det bevingade NVSK-citatet: ”Jag vet att jag gjort något dumt – jag tror jag åkt skidor?”

Därefter ryckte vår andre läkare ”Crazy doc” in och skjutsade Mats till säker vård vid SÖS-akuten.

Individuella bra insatser gjordes denna dag. Jag har dock varit för deprimerad för att ha haft styrka nog att gå in och titta i resultatlistorna. Snart har jag ätit tillräcklig dos av Citalopram för att göra detta. Vi får dock fila lite på den strukturella organisationen inför stafetten 2010.

För det mesta brukar man gå stärkt ur en kris – så själv ser jag positivt på framtiden. Men just denna dag var det tur att vi i alla fall hade två damer!

Det är ändå skönt med NVSK´s positiva anda. Jag hoppas vi alla kan bli lika optimistiska som Peter – ”Varför ska vi göra som alla andra och bara åka runt stafetten. Upplev mer är ju vår paroll!”.

Detta tycker jag är extra slående då hans broder
Mats fortfarande tror att han åkt skidor denna dag…

(Ännu fler bilder kommer inom kort…)

Lämna ett svar

Top