Paradis hotel goes Bruksvallarna

Rullskidor är dock inte lika soft och härligt som paddling som ofta bedrivs i senaste surfshortsen, i en cool kajak och med ett par salta Oakleys. Rullskidor är mer sporten som Gud glömde, det är ofta mörkt, regnigt och har en klar koppling till nära döden upplevelser i form av hundägare som bussar sina små hundar på oss, trötta gubbar på chefspositioner i sina alldeles för äckliga SUVar som gör allt för att stressa oss när vi stakar oss fram på fina 50-vägar ute på Lidingö.

GF bytte dock snabbt ut rullskidorna mot en solsemester på Cuba då två av hans revben gick av under ett pass ute på Ekerö när han i panik skulle väja för en skenande häst.
Jag har tillsammans med ”Groggvirkesfabrikören och Betfair Kellin en seriös plan att för vår egen kapacitet sett utöva stordåd däruppe i Dalarna den 7:e mars, någonting som är lättare sagt än gjort när det gäller Vasaloppet.

För att inte dö ute på någon cykelbana eller oövervakat övergångsställe på Lidingö bestämde sig jag och ”Groggvirkesfabrikören” att fara upp till Bruksvallarna för att åka längdlagg, andas fjälluft och bygga snögubbar, ett koncept som kan få alla flickvänner i världen att få sitta på avbytarbänken… Nu skulle Betfair Kellin ner på ännu en suparresa till en av Europas bättre städer och för att få sällskap i bilen upp och stretcha psyket sattes en kontaktannons ut på en av Sveriges bästa hemsidor (www.nvskidor.se) med förhoppning att få napp av en glad trallande norsk jente, dock blev det inte riktigt så utan det var en figur vid namn Labradoren som frenetiskt skickade mejl och ville följa med.

MV försökte undvika att svara men efter idogt spam från Labradoren gav han upp.
Vi bestämde upphämtningsplats på Vasagatan utanför Runners Store där det panikhandlades handskar, vätskebälte. Labradoren visade sig vara en fertil man i 50års åldern som hellre ville åka med sin SUV upp för att kunna ta med sig *hagelgevär, *öl och *tjejer, dock
passar ”Groggvirkesfabrikörens bil –Fjällexpressen- mycket bättre för den här typen av verksamhet och valet blev enkelt.

Resan upp var väldigt speciell och det var intressant att få lära känna en helt ny person som i höjd med Hagaparken frågar mig ”-Vad är du rädd för?”, oklart hur jag ska tolka Labradorens fråga tittar jag på ”Groggvirkesfabrikören” som tittar tillbaka till mig och jag dröjer några sekunder för länge med svaret så Labradoren pratar på om sitt liv som hemmafru, cykling och tjejer. Just tjejer är ett ämne som är återkommande. Jag och ”Groggvirkesfabrikören” tar till oss och får ut mycket av diskussionerna med Labradoren som visar sig vara en intelligent man med goda psykologiska erfarenheter men försöker filtrera bort det som låter alldeles för fantastiskt för att vara sant.

Walles fjällhotell ägs och drivas av Tomas & co som vet hur att ta hand om sina gäster, maten var gudomlig och vallaboden i toppskick, dock var vårt rum beläget i samma korridor som Polska landslaget som varit uppe i tre veckor och använt korridoren som torkrum. Jag ska aldrig mer klaga över dålig lukt, Tjernobyl here I come! Första natten sov jag utan sängkläder ty husfrun var ute och sprang med snöskor istället för att bädda min säng.

Labradoren bedyrade att han minsann skulle sova naken ”-Skönt med paketet hängande
fritt”. ”Groggvirkesfabrikören” körde sin sedvanliga nattrutin med att sätta sig upp mitt i natten och ställa frågor rakt ut om vitt skilda saker dock utan att få några svar från varken mig eller Labradoren. ”Groggvirkesfabrikören” skuttade upp i ottan, om han vaknade av sin Blackberry Bold eller odören som fanns i rummet har jag inget svar på…

Skidåkning bedrevs enligt plan och spåren var perfekta, vi åkte på och var mäkta imponerade av andra landslag som också de har insett vidden av att byta ut rullskidorna mot längdskidor, och blöt asfalt mot nypreppade spår. Kvällspasset var ett risktagande att åka om man inte har en Silva Alpha-lampa som GF, För Er som inte vet så är Silva Alpha det värsta inom lampväg, och när helljuset slås på är det som helljuset på en Audi Q5 med Xenon ljus, varenda ren på fjället tror att det är en meteorit som slagit ner. Efter varje pass bedrevs det gemensam stretching i bastun med en Red Bull Sugarfree under ledning av en sub 5 timmars (!)Norrtäljeskidåkare.

Vi satte oss i bilen hem på söndag em, några skidmil rikare, otroligt många intryck att bearbeta och somnade sedan ovaggade i respektive sängar ett par timmar senare helt överens om att den här resan bidrog till att både kropp och psyke har fått sig en del träning!

Stort tack till dig Labradoren som gjorde denna resa till något riktigt trevligt och frågan om vad jag är rädd för hade en central betydelse under resan och ledde till återkommande diskussioner och givande samtal tre män emellan.

/Mälarvattenmannen

Leave a Reply

Top
Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com