VL från sidan om!

Just i år hade jag ju inga planer på att åka själv, så då var det ett enkelt beslut när jag fick frågan om jag kunde hjälpa till i år igen.

Jag tog med dottern Emma upp. Vi åkte med klubb-bussen från Gustavsberg. Jag tyckte jag var i god tid, när jag dök upp 6:58, d.v.s. med två minuters marginal innan avfärd. Det tyckte inte Vasaloppbussgeneralen Pontus. Det hade tydligen stått en lite annan samlingstid än 6:58. Lite besviken är jag över att Pontus helt ändrat image, och inte uppvisade någon form av kaos på hela resan!!!

Johan hämtade sedan mig uppe i Nornäs, och vi åkte ner mot Sälen till den stuga han och Mia hyrt hela veckan. Uppladdningen för Johan var att han jobbat med 4 par av sina skidor på en för hög vallabänk, vilket gjorde att han fått muskelbesvär i armarna. Inte optimalt när man tänker åka VL utan fäste!

Efter lite provning av skidor blev det men aning panik. Efter en första sortering plockades två av Johans carbonlite ut. Dessa jobbades det lite extra med. Jag kan lugnt säga att Johan var rätt knäckt när dessa skidor inte gled bättre än andras skidor med klister. Extra illa var det väl när jag tagit med mina Kneissle från -74, vilka gled bättre. Det slutade i lite panik och Johan till slut tog sina ”träningsskate-skidor”. I sista panik-vallningen så var vi rädda för att de andra gästerna vallat klister med Johans järn. Blev helt konstig valla-hantering vid pulvret, så något lite bränningar på den sista cm av skidorna. Dock där de redan vinklas upp, så det påverkade inte skidans glidzon som tur var.

Johan hade inte fått den allra bästa uppladdningen med sömn, p.g.a. lilla Anders som skrikit sig igenom den senaste fjällveckan. Både Johan och Mia såg lite tärda ut. Johan fick i alla fall någon timmes sömn mot Vasalopps-söndagen.

Efter att Johan gett sig iväg mot starten, kunde Mia och jag packa bilen med de saker som behövdes för att serva Johan längs vägen. Första stoppet strax före Mångsbodarna. Eftersom vi hade barn i bil, åkte vi hela vägen in och parkerade i rondellen. Vid denna drickakontroll träffade jag både Håkan Huselius som skulle langa åt Team Skåne, samt Stefan Ekman som blivit sjuk och istället langade dricka åt några, bl.a. Niklas Eklöw.

Täten drog förbi i ett snabbt tempo. Det verkar som det blivit lite körning inför spurtpriset i Mångsbodarna. När Johan kom fick han först dricka av mig och sedan nya stavar av Emma. Som tur var stod vi separerade några hundra meter.

Efter langning blev det snabbfärd till nästa kontroll strax efter Risberg. Därefter kontroll vid Evertsbergssjöarna. Följande kontroller var strax före Lundbäcksbackarna, strax före Gopshus och sista kontrollen vid Läde. Johan bytte stavar två ggr. Först från ett par stavar med stora trugor till små. Sedan tillbaka till stora trugor. Emma fick sedan Johans medalj för bra stavlangning!

Vi hade lyckats ta oss till Mora och kunde se Johan gå i mål på en fin 230:e plats. Jag tror inte Johan var nöjd. I alla fall inte med skidorna! Men jag tycker Johan gjorde en super-insats med tanke på de dåliga förberedelserna.

Johan såg lite sliten ut efter målgång. Dålig sömn bidrog klart till detta. Strax efter kommer Anders ”sparven” Söderlund in på en finfin 277:e plats. Han såg inte ens trött ut, snarare pigg som en lärka och man kunde nästan fundera på om han verkligen kunnat sett fräschare ut innan start? Hans kommentar var ”-Synd att loppet inte var 4-5 mil längre, det var ju nu på slutet man kunde börja plocka lite placeringar!”.

Sedan blev det lite väntan i mat-tältet i Mora. Jag råkade en kort stund bli barnavakt åt lilla Anders. I början såg han lite skeptisk ut när mamma Mia försvann. Men lite kort på honom fick honom glad. Emma fick testa eldriven tvåhjuling! Dessutom fiskade hon till sig lite priser på olika tävlingar i tältet. Klumpigast var hon dock när hon ville titta på en nymålad dalahäst som inte torkat i färgen. Emma blev kladdig och hästen fick målas om.

Johan, Mia och lilla Johan åkte tillbaka till stugan. Emma och jag väntade in bussen. Sen gick vi 180 grader fel mot den gamla träffplatsen. Den var ju inte brukbar i år p.g.a. värmen. Efter lång vandring hittade vi bussen. Många trötta NVSK-are i bussen som tagit sig skidandes de nio milen! Tack Karin för skjuts hem till lilla Hanskroka!

Nästa år ska jag köra själv! Då får nå´n annan i klubben langa elitdricka! Men det är spännande att se loppet från sidan om – så tveka inte om du är hugad!!!

(Även på min inaktiva blogg http://semisekelbloggen.blogspot.se , ifall du vill se fler bilder.)

Leave a Reply

Top
WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com