En sparvs betraktelser…

…Ett fågelperspektiv från Fäders spår!

Det här är en berättelse om hur du passerar cirka 1000 skidlöpare fram till Smågan, njuter hela vägen och hur du blir mer nöjd än någonsin trots att du inte slår personligt rekord!

Vi inleder med lite filosofiska tankar. Vasaloppet är speciellt på många sätt. Somliga säger att det är årets största folkfest. Andra kanske bara känner ångest eller total besvikelse och tomhet efter ett misslyckat lopp. Med vad är egentligen lycka och vad är misslycka? Kort sagt tycker Sparven att det till hundra procent handlar om vad varje skidåkare själv bestämmer sig för inuti sitt huvud. Det vill säga allt sitter i huvudet! Verkligen allt. Om du innan start njuter av atmosfären, om du under loppet både får och ger energi till publik och medtävlare och om du efter målgången kan se tillbaka på en härlig upplevelse har du lyckats. Och om du inte lyckas finns det en del att jobba på avseende det mentala planet.
Vad spelar det egentligen för roll vad du har för placering? En resultatlista är siffror på ett papper, men en upplevelse är så mycket mer. Det är minnen, lukter, smaker, känslor, kanske glädjetårar och övriga intryck som tillsammans skapar en stark helhet som kommer följa med dig på din resa genom livet. Några siffror på ett papper glöms lättare bort och spelar mindre roll om, i alla fall om du frågar mig.

Uppladdning.
Vad innebär egentligen uppladdning? För mig inbegrips uppladdning inte bara av sista veckan innan loppet utan årets alla föreberdelser i form av olika slags träning, inte minst mentalt. Och självklart att hålla sig skadefri och frisk.

Mentalt. Det är lätt att glömma den mentala biten och för att sammanfatta mig oerhört kort tycker jag det är viktigt att ha roligt hela tiden, att själv veta varför du ska genomföra de flesta av passen och vara någorlunda strukturerad. Motivationen som sitter i huvudet är din bästa vän och samtidigt din värsta fiende. Vårda den därför ömt, utan motivation blir du inte långvarig i den här businessen.

Träning. Inom ramen för träningen tycker jag att alla bitar som främst utgörs av teknik, styrka uthållighet och kondition finns. Uppladdningen inför ett väl genomfört lopp börjar därför lång tid innan loppet och ditt första Vasalopp blir sällan ditt bästa då det ofta tar år att bygga upp de olika delarna nämnda ovan. Men även den sista tiden inför loppet är väldigt viktigt och oavsett träningsbakgrund och att exempelvis träna hårt i 11 månader och vila den sista månaden är knappast något att rekommendera. Men det finns inget exakt recept för formtoppning utan jag tror att varje individ själva behöver skriva sin egen kokbok för att få till den perfekta formen på dagen D.

Kost. Det råder delade meningar om hur en uppladdning ska ske, men i ett konservativt skidsverige känns det som att kolhydrater från framförallt mjöl- och grynprodukter behandlas som diplomatiska höjdare med kultstatus. Sparven kolhydratladdade inte alls på gammeldags vis och drack heller inga uppladdningsdrycker och sprudlade trots detta av energi under hela loppet både i kropp och knopp. Men det som fungerar för en sparv kanske inte fungerar för andra. Våga prova och lita inte blint på alla pulverföretag som vill sälja och tjäna slanten stor.

Starten.
Är det bäst att stå till vänster, till höger eller kanske i mitten? Det enda som är helt klart är att det aldrig finns några garantier för vad som är bäst, men en statistiker som jag känner väl och som jag hyser stort förtroende för hävdar att risken för ovälkomna händelser minskar i takt med att mindre antal personer framför dig på startgärdet. Att gå upp i ottan och köa in till startfållan kanske inte påverkar din fysiska prestation, men jag lovar er att det är skönt att sova. Att vara på plats drygt en timme innan start räcker gott om du nöjer dig med att stå sist i din fålla

Den 6 mars 2016 stod Sparven allra längst bak i startled 2 och längst till höger. Direkt när startgärdet öppnade upp sig (precis när startlinjen för eliten har passerats) kastade hen sig ut utanför spåren till höger och köttade allt vad de små fågelvingarna förmådde. Lyckades på så sätt ta sig förbi kanske 800 personer. Med hjälp av lite knixande och trixande i början av backen passerades nog ytterligare ett antal personer. Eftersom det enligt startlistan fanns cirka 1800 personer i startled 0, 1 och 2 torde placeringen någonstans i mitten av backen ha varit runt 1000 till 800.

Första backen.
Har sparven stakat för lite i backar eller är första backen lika jobbig för alla? Var uppvärmningen inte tillräckligt omfattande? Helt obeskrivligt jobbig var det i varje fall på de flesta plan inkluderat sprutande mjölksyra i hela kroppen och på ställen du inte visste fanns, maxpuls, värkande luftrör och blodsmak i munnen. Utmanande tankar som berättar att det här är sista gången du åker detta lopp motas effektivt undan av positivt tänkande, men det kräver ett oerhört fokus. Uppskattningsvis varken tog eller tappade jag några placeringar uppför backen (förutom i början när det sicksackades och saxades en del) och på några partier höll jag avsiktlig igen eftersom jag redan gick på nästan max. Utan att försöka åka så fort som möjligt så visade alltså alla instrument ändå på tokrött!

Lotto. Starten och första backen anser jag är lite som lotto om du inte startar riktigt långt fram. Hur du tar dig fram över startgärdet, hur du kommer in och uppför första backen kan gå lite hur som helst och om du får behålla dina trugor på stavarna samt stavarna hela är definitivt ett lotto och det gäller att ha lite flyt, eller i varje fall att undvika oflyt. Statistikern som omnämndes ovan blev av med inte bara en utan båda sina trugor i början av första backen. Då är det svårt att leverera placeringar och blir desto viktigare med andra typer av mål som denna racereport inleddes med.

Ganska tidigt i backen fick jag syn på det sociala geniet och den mycket träningsintresserade Mr Aubell från klubben. Eftersom han startade någonstans i mitten av startled 1 förstod jag att rusningen på startrakan verkade ha givit utdelning. Men generellt är det svårt att bedöma hur man ligger till eftersom det är så mycket människor överallt. Det var bra att ha ett riktmärke i form av en nvsk-mössa som du inte vill tappa ur sikte i folkmyllret och när det går som tyngst. Aubell fick dock en lucka och på krönet av backen såg jag inte honom längre.

Dags at börja öka farten!
Sparven anser att loppet börjar där du kan börja åka i din egen takt vilket för de flesta som startar i startled 2 eller längre bak men även för elitåkare som får strul i starten blir uppe på myrarna efter den första backen. Du kan välja att antingen bevaka din plats genom att försöka hålla samma fart som de runt omkring dig eller så är det dags att börja gasa om du vill plocka placeringar.

Efter backen tog det någon kilometer innan jag kom ikapp Aubell och genast tändes en gnista i mitt inre. Nu började den absolut roligaste delen av både detta lopp och alla tidigare Vasalopp. Det finns säkert många som planerat att samköra loppet med någon vän men som misslyckats för att starten splittrat teamet eller för någon var starkare än den andra. Att från kilometer 5 till en bit innan Evertsberg, alltså drygt 30 kilometer få ligga kloss med en vän tillika klubbkamrat var både inspirerande och sanslöst kul. Vi försökte ligga i det enda spår som gled bra på platten och dunkade på allt vad tygen höll för uppför och plockade på så sätt placering efter placering.

Sista delen av loppet.
Tycker själv att loppets härligaste fas rent generellt börjar någonstans efter 5 eller 6 mil, definitivt någon gång efter utförskörningarna från Evertsberg. Många inklusive jag själv börjar då få kroppar som påminner dig om att du lever, den mentala biten börjar gå mer upp och ned och svackor och toppar gör sig starkare. Om du har mer krafter kvar än din omgivning eller bara fokuserar bättre mentalt genom exempelvis mantran kan många placeringar plockas. Det förutsätter givetvis att det finns fria spår med ungefär samma glid som där de flesta andra åkarna håller till. Desto längre fram i fältet du kommer desto högre är farten så det blir dock emellertid hela tiden svårare att fortsätta avancera genom fältet.

För nybörjare sänks ofta farten från Eldris och in till Mora på grund av olika anledningar varav för lite träning säkert är en. När du börjar bli lite mer erfaren och har en bra dag har du dock möjlighet att försöka kräma ut det där lilla extra. Att känna hur andningen blir mer andfådd likt i loppets inledande skede och känna hur hjärtat bultar så hårt att det håller på att hoppa ut ur bröstkorgen samtidigt som det är en redig kakafoni av inre röster som försöker överrösta varandra är en underbar känsla. Om du har en bra dag, är ordentligt förberedd och tänker positivt kan dock detta bli en upplevelse utöver det vanliga. För att tänka positivt under loppets alla skeden använder jag mig av ett eller flera mantran. Upprepade gång på gång (minst 100 gånger högt och ljudligt) ordet NAS och som står en filosofisk sammankomst jag har med några av mina bästa vänner. Mantrat hjälpte kroppen att fokusera på uppgiften och ignorera trötthetsropen.

På de sista knölarna innan målrakan gjorde jag ett ryck och drog ifrån de som jag kört i lag med under loppets avslutande skede vilket ger en stärkande målbild inför framtida lopp. Och efter målgången var lyckan total vilket resulterade i ett litet inhopp i SVTs direktsändning. Fick där möjligheten att nämna ett par ord om just mantrat NAS och vikten av positivt tänkande vilket var sanslöst kul. Delad glädje är verkligen dubbel glädje! DÄR SATT DEN! På bilden till denna artikel pekar jag just på huvudet då mycket (mer än de flesta tror) sitter just där…

Dricka och mat.
Att ha med sig egen dricka på ryggen och kunna rusa förbi vätskestationerna utan att behöva stanna, fippla med muggar och drälla ned kroppen var helt underbart. Detta var inte sista gången som vätskeblåsan användes. Denna gång var den en salig blandning av brustabletter och koffeindrycker med kolsyra som behövda göras avslagna vilket kanske inte var optimalt men välfungerande. På ryggen satt även en magvätska med lite ätbart. Efter Evertsberg inmundigades en halv snickers och en halv dadelbar och det var allt som åts under loppet.

Utrustning.
Skidorna gled ungefär lika bra som medtävlarna under loppets första halva och något sämre än de andra på slutet. Om det beror på att skidorna dog eller om det beror på att åkare längre upp i fältet är bättre på att få till bra glid vet jag inte. Men med hjälp av några rejäla stavtag på varje krön lyckades jag i varje fall hålla mig kvar i rygg på åkarna framför utan att bli ifrån åkt. Så länge glidet ligger på den nivån tycker jag att man har bra skidor även fast jag precis som alla andra skulle önska att ha bättre skidor än dina medtävlare.

Slutord.
Innan du över huvud taget anmäler dig till VL kan du med fördel ställa dig följande frågor.

Varför vill du åka?

Vad vill du få ut av loppet och vägen fram till loppet? Tycker att själva resan fram till loppet är det viktigaste och själva loppet blir sedan bara en faktor av detta.

Om (när?) det kommer motgångar på vägen i form av utebliven snö, plusgrader med regn eller andra motivationsdippar, hur ska du tänka då?

Och, se gärna slutmålet tydligt framför dig och hur njuter av resan dit. Känn, hör, se. För att bli lite extra triggad kan du exempelvis klistra upp en bild på målportalen eller något annat som driver dig på en plats som du ser varje dag. Själv har jag gjort det på skrivbordet vid arbetsplatsen. Det ger energi, glädje och mot(hot?)ivation.

Men glöm inte att besvara frågorna: vad är det som driver just dig? Och varför?

/Anders Söderlund 2016-03-21

Leave a Reply

Top