… för kommunikation och planering.

Dag 1 och 2 ”Jag trodde jag skulle dö”

Förväntningarna hamnade nästan på minussidan pga. Pers kryptiska SMS. Aldrig i mobiltelefonins korta historia har ett så stort kaos orsakats av ett sms. När Lind var klar med meddelandet var förvirringen total om sängkläder och handduk skulle tas med eller ej.

I bilen med Lasse Nitare (vallaguru) satt Mattias Ekstrand, Lasse Magnusson och Anders Björk. Bilen vi åkte med var Lasses RCS Hyundai som blivit berömd på skidforum för nummerplåten. Resan började i bästa Team Fellman stil med en stirrig Lasse och en dålig tidsplanering. I den andra bilen satt Team Fellman med Pontus Nylander, Ordföranden, en man bördig från Kiruna, klubbmästaren och Hermine (ännu en av NVSK: s medicinutbildade medlemmar). I den sista bilen satt Ritva, Margareta, Ortoped Per, Crazy doc. och Kjell. Resan upp gick på olika sätt. Pontus Audi gick torr på olja och lagren började nypa och farten avstannade då Lind vaknade upp och hällde i lite olja i bilen, vilket uppskattades av alla utom Pontus som tyckte att det ska nypa mer i lagren innan det är riktigt illa. Efter stoppet i Gävle fortsatte resan upp utan att något annat av intresse inträffade. Lasse som nybliven taxichaffis envisades med att köra upp hela vägen själv. Lasse såg snövallarna vid sidan av vägen som en extra airbag. Lasse förklarade att man överlever en snövall om man håller sig under 120 km/ h. Detta enligt Värmdö Taxis egna empiriska studier på vägarna på Norra Värmdö. De tre bilarna anländer någorlunda samtidigt och rumsindelningen påbörjas omgående. Ett gammalt beprövat par med Nitarn och Klubbmästaren (snö) tar ett rum. De brukar släpa ut sina sängar och ställa dem i vallaboden så de slipper en massa onödigt spring mitt i natten. Lasse berättar att all god sömn bygger på ångor av paraffin och lite rester av vallaväck på strykjärnet.

Lasse och döden

Lasse var ute och åkte på egen hand och inser att han måste gena när han åker på Klinkerspåret. Lasse tror sig komma ihåg att Pontus sagt att vid 5 km skylten finns en skogsstig som går tillbaka till Ramundberget. Det är nu Lasse är snubblande nära att bli Funäsdalens framtida bockstensman. Snödjupet visar sig vara övermäktigt denna kraftkarl från NVSK. Lasse tar sig krypande fram bakom sina skidor, Lasse använder dem som snöskor för att öka bärigheten. Lasse vadade i en bäckfåra och var rädd att hans kvarlevor skulle upptäckas om 300 år och man skulle då undra om den avbrutna skidspetsen orsakat denna grottmänniskas död. Lasse tror sig nu veta att han kommer dö i skogen och fäller den numera klassiska kommentaren vid middagen ”Jag trodde jag skulle dö”. Enligt Lasse själv räddade han sig genom att följa Orion som genom ett under just denna kväll denna dag låg över hotellet, vilket inte har inträffat på 5000 år. Men sanningen var att Pontus visade än en gång att han är en riktig vän när det är skarpt läge. Pontus som på egen hand bedrev en Polarexpedition denna kväll fick snabbt avbryta den till förmån för en vän i nöd. Pontus fick bokstavligen mata Lasse med choklad för att få honom med till hotellet. Trots Pontus erfarenheter av småttingar och deras matbehov glömmer han bort Lasse vid jämna mellanrum varpå Lasse skriker ”Sockerfall” och blir matad på nytt. När de två överlevarna närmar sig hotellet är Lasse så trött och utmattad att han ber Pontus förtugga chokladen.

Vid hemresan ramlar Lasse och ena skidspetsen går sönder på ett par tävlingsskidor från Atomic, med strukturen LJ 03 som Johan på Runners Store slipat åt den gode Nitarn. Vid middagen pratades det om Lasses äventyr och förslag på tomtebloss nämns som en tänkbar nödlösning vid extrema situationer.

Nacka-Värmdö SK (NVSK) är inte själva i Bruksvallarna utan delar av Jordbävningarna är där och tränar. Välkända namn som Uffe, Olle och Jakob trängs i skidspåren med NVSK: åkarna.

Dag 3 ”Den där jävla Lasse”

Frukosten intogs kl. 08.00 och bestod huvudsakligen av gröt som tillagats av några skidgymnasister med mat som tillvalsämne. Det blir dålig stämning i gruppen då en person inte kan hålla isär mitt och ditt. Bruksvallslidens kända surdegsbröd föll Lasse i smaken och han tog för sig av den sista skalken men i ett oövervakat ögonblick tog Pontus brödet vilket fick Lasse att skrika och bete sig illa i restaurangen. Personalen tacklade snabbt situationen genom att sticka till Lasse en ny brödskiva och lugnet lade sig återigen. Anledningen till Pontus tillgrepp var att brödet innehöll messmör, en delikatess som är förbjuden hemma berättar Pontus. Sen var det dags för träning och som varje morgon lärde Klubbmästaren (Andreas) ut någon klassisk teknik. Detta var ett utmärkt tillfälle för klubbgemenskap och en högtidlig, nästan religiös stämning infann sig.

Lasse som är klubbens Vallaguru skränade om att han hade gjort en provvallning som tagit honom tre timmar och att det var Molybdenklister på toppen. Även hans trognaste lärjunge i vallaboden (klubbmästaren, snö) litade blint på Lasses vallakunskaper. Att notera i sammanhanget är att båda vallar helt på känsla utan att först kontrollera de yttre förhållandena. En kvartett av fyra NVSK: are ger sig iväg mot Ramundberget. Mattias ger prov på en farthöjning för att Pontus ska lägga ner sin energi på själva skidåkningen i stället för att jävlas med övriga deltagare. Tyvärr resulterar farthöjningen i att klubbmästaren (snö) blir avhängd. Efter en återsamling bär det av mot Klinkerspåret. I en utförsbacke möts vi en fruktansvärd otrevlig uppenbarelse. En Skiddoktor från Jordbävningarna (Olle Yttermo) kom skrikande och viftande mot oss med sina CT 1. Synen av detta förde tankarna till Plattan med dess klientel. Olle hade slarvat med ventilationen i vallaboden vilket orsakat ett fall av pulverpsykos.

På vägen tillbaka till Ramundberget visar det sig att antalet nedlagda timmar i vallaboden står i direkt proportion till underfrysning i fästzonen. Klubbmästaren (snö) stannar plötsligt i en slakmota och ger uttryck för en häpnadsväckande illojalitet mot sin Vallamäster genom att utbrista ”den där jävla Lasse”. Han vill härigenom frånsäga sig ansvaret för sin misslyckade fästvallning men blir genast tillrättavisad av NVSK: s mer hedersamma åkare.
Värt att rapportera ytterligare från denna tur är Mattias och Pontus kamp nedför sista backen för att komma först fram, oklart till vad och oklart varför.

Som tur är var NVSK-åkarnas hastighet så hög att ingen av de stillsamma motionärer som var på väg upp i backen och vars säkerhet helt ignorerades, kunde identifiera dem som just NVSK-åkare.

Kvällen avrundades efter middag med ett teknikteoretiskt pass av Andreas, som nu försonats med Lasse efter en ny timme tillsammans i vallaboden. En teknik-DVD producerad av Svenska Skidförbundet kommenterades förtjänstfullt av Andreas. Särskilt minns vi hans begär efter en minderårig skidgymnasist som filmats i en stilstudie i diagonalåkning utan stavar.

”Henne skulle man ha” blir omdömet medan åhörarna, varibland noteras såväl yngre som något äldre kvinnor, nervöst flackar med blicken. Förmodligen är det chockerande att höra en sådan kommentar från en man med ett fridsamt yttre. Andreas blir för andra gången denna dag tillrättavisad, nu av ordförande Lind. Med en skammens rodnad på kinderna avslutar han kvällen i vallaboden. Vi andra lyssnar till en redogörelse för Pontus olycka i ett friluftssammanhang under militärtjänstgöringen. I brist på toalettpapper efter att ha gjort stort i en buske skötte han intimhygienen med stenar, varvid påföljande skavsår tvingade honom att avbryta övningen. Innan vi somnar kontrollerar vi toapappersförråden med betryggande resultat.

NVSK Dag 4 ”Pontus och skidan”

Dagen började med frukost och stämningen var god bortsett från vissa vallningsbekymmer. Klubbens AT-läkare hade kommit gående två dagar i rad med skidorna i handen vilket oroade Ordförande Lind. Han hjälpte en novis i nöd. Även Pontus (kaosmannen) var snäll mot sina medmänniskor. Men ibland blir allt så fel. En intet ont anande skidpensionär hade lämnat sina rengjorda skidor oövervakade för ett kort ögonblick. Pontus förväxlade dessa skidor med sin rumskamrats och i ett missriktat anfall av vänlighet lägger Pontus på ett nytt klisterlager. Skidpensionären kommer tillbaka till sina skidor som nu är fulla med klister. Pontus själv ser inget fel i det han gjort då detta är helt i enlighet med hans vardag som är präglad av kaos.

Förmiddagen fortsatte med teknikträning och filmning med hjälp av Andreas, vilket uppskattas av alla i NVSK. Andreas har visat på stort tålamod och ett skidhjärta då han hjälpt alla deltagare att förbättra sin åkteknik. Även Ordförande Lind har så här i sluttampen av träningslägret vuxit i sin roll som ledare för NVSK. Lasse ”The snake” Nitare ger sig ut på en av sina vanliga långpass. Lasses sedvanliga runda (se ovan) är den s.k. Lasserundan, som han komponerat under livshotande omständigheter och som går i obanad terräng. Inga andra rundor duger åt denna snögourmand. Lasse ställer till med en scen i receptionen då han försöker motivera varför hans runda ska in i spårkartan.

Klubbens elitsatsning har fått ett tillskott av Team Fellmans Pontus Nylander som ville uppleva lite race på förmiddagen. Pontus försöker hetsa Mattias till att öka farten. Efter en timmes tjat ger Mattias med sig och det slutar med att Pontus blir distanserad och klagar på att ”ni bara stakar”. Vid lunch äts det mat och pratas om religionens roll i den stundande amerikanska presidentvalskampanjen. Pontus vill ut på en ny polarexpedition och värvar medlemmar till sin flacka runda. Han väljer personer med omsorg och gärna de i NVSK som inte har så mycket att leva för. Till slut väljer han Andreas, Mattias och Olof. Efter tre timmars kamp i sluttningarna råkar Olof ut för fjällvärldens brantaste backe där han i brist på pannlampsljus och rutin ramlar så illa att överläppen påminner om Angelina Jolies. Tillbaka på hotellet bjuder NVSK på den traditionstyngda glöggkvällen samt genomgång av förmiddagens videoinspelningar. Lasse låter sig väl smaka av en 3,5 % och jobbar samtidigt med hjälp av Andreas med NVSK: s hemsida. Tyvärr har inte hemsidesansvarige Gustaf räknat med att en folkölsfull Nitare ger omöjliga och inkonsekventa kommandon. Detta resulterar i att hemsidan kraschar. Lasse och Andreas får sitta långt in på småtimmarna för att åtgärda felen och det är först när de flyttar med datorn in i vallarummet som de i ångorna av paraffin får struktur på sina tankar.

NVSK tackar alla nya och gamla medlemmar som deltog i klubbens första träningsläger

Ett särskilt Tack till Ordförande Per Lind för arrangemanget och Andreas Johansson för hans tålamod vid teknikträningarna

Bonusmaterial

För dig som överväger att starta fjällhotell i Bruksvallarna, tänk på följande:

Tillse att åtminstone ett minimum av kommunikation finns mellan spårmaskinsföraren och den reception dit dina 300 gäster vänder sig 10-15 ggr/dag med frågor om var spår är dragna.

Om du väljer att montera en whiteboard som utlovar vallatips, bör det någon gång finnas något nedtecknat

Eventuella torkskåp som placeras på toaletten bör anslutas till en frånluftskanal som förhindrar att svettlukten blåser runt i rummet. Väljer man istället en lösning med fritt drag skall skidgästerna uppmanas att träna så lugnt att de inte transpirerar och därmed svettar ned kläderna.

Om du väljer att ha kratrar i ditt skidspår så markeras dessa med fördel av en käpp eller funktionär. Risken blir mindre att någon kör ihjäl sig.

Vid chokladförsäljning till skidåkare, beakta deras krav på produktinformation. Man kan inte sälja choklad på ett bräde som vore alla sorter lika. Vildmarksmannen Pontus var till exempel högst medveten om vilken sorts choklad han förtuggade åt Lasse då hans liv räddades. Energiinnehållet i Marabous Helnöt är hela 570 kcal/100 g. Om Pontus istället hade haft Frukt och Mandel (515 kcal/100g), eller ännu värre Mörk Choklad (505 kcal/100g) hade förmodligen Lasses liv spillts pga energibrist.
Medelhöga energivärden återfinner vi i Apelsin-Krokant , Digestive och Non-Stop (530 kcal/100 g) följt av Dajm (540 kcal/100 g), Mjölkchoklad (545 kcal/100 g) och Schweizernöt (565 kcal/100 g).

I din hotellbutik kan du sälja skidutrustning. Förvänta dig dock inte att sälja Fischers Carbonlite om du samtidigt säljer Länstidningen, där Anders Södergren pryder omslaget med sin vinst i Bruksvallssprinten på 8 år gamla Fischer RCS.