För någon dag sedan utväxlades följande på klubbforumet:

Mattias: ”Johnny ringde och det bestämdes att vi ska träffas på GIH (För en vilsen Hammer är GIH ungefär som Tom Tits) torsdag kl18”

Hammer: ”Har nyligen varit på en annan av Valhallavägens institutioner och gjort ’Tom Tits’-aktiviteter, nämligen på Sophiahemmet. Men det var då de inte lyckades pressa upp min puls över 105 trots att de krämade på allt som den stackars Monarken hade att sätta emot. Förmodar att grannarna på GIH har lite redigare doningar.”

Med facit i hand kan vi konstatera att doningarna var inte redigare på GIH, men tusan va kul vi hade!

Mattias, Olle, Andreas och undertecknad (Hammer) kliver in en lokal som ser ut som ”Mythbusters” verkstad full av mackapärer hopsatta av Gaffatejp, fyrtumsreglar och Elpex kolfiberrör. Åtskilliga delar plockade från Concept2 roddmaskiner vilket får salivutsöndringen att eskalera hos en C2-nörd som mej (mer om detta i kommande reportage). Kanske en del också ihopsnott från Kiss scenbygge på intilliggande Stadion några veckor tidigare. GIH-forskaren Johnny Nilsson visar runt.

Övriga svidar om till funktionsmaterial och jag, som redan är ombytt eftersom jag rullskidat genom stan upp till GIH, tar ett äpple. Kan för övrigt meddela att Sturegatan upp från Stureplan är en fin slakmota att staka och alla specialintressen representerande inom NVSK kan tillgodoses i dessa kvarter. Runt Humlan är det bra miljö för fågelskådning att döma av mängden duvlort. Bilparken ligger på liknande CO2-värden som på Sandövägen och det pulver som gäller här ligger i samma prisklass som Cera precis som i Sandhamn.

Sedan värmer vi upp med klubbmästerskap i statisk stakkraftmätare som avgörs i två dicipliner, breda och smala armbågar. Först konstateras att ställningen inte håller för f.d. släggkastare och Johnny får leka McGyver med gaffatejpen. Ganska jämnt skägg mellan Olle och Andreas och för ingen av oss försökskaniner är den någon avgörande skillnad i kraftutveckling mellan att ha ambågarna ut respektive intill kroppen. Mattias visar prov på s.k. ”cykelarmar” som ger jumboplatsen, men redan i nästa gren som är stakergometer framgår att Mattias har andra kvaliteter som gör honom till en god stakare. Mattias har nämligen mycket rapp stavåterföring, men tydligen för aktiv för stakergometern och då är maskinhaveri nr 2 ett faktum. Hammer hinner dessförinnan utveckla 204 Watt i ergometern utan haveri men för Mattias gav apparaten upp redan vid 140 Watt p.g.a. den snabba uppresningen av armarna. Olle och Andreas tvingas till WO.

Sedan var det då dags för rullskidåkning på rullband. Redan vid monteringen av holkarna, som för rullband ser ut som stavgångsploppar med igelkottpiggar, uppstår haveri nr 3 och Johnny får demonstrera hur man lagar CT2:or med silvertejp. Det är lite vanskligt att staka på rullband men Mattias, Olle och Andreas snappar det fort. Själv lyckas jag sätta staven på kanten vilket resulterar i att man blir hängande från taket i säkerhetsselen ungefär som i filmer av typen Oceans 11/12/13. Mycket passande eftersom spektaklet påhejas av klubbens George Clooney look-alike Olle.

Alla får i alla fall bra upptagningar med höghastighetskameran och sedan följer lite teknikdiskussioner medans vi beskådar resultatet. Det framgår att Johnny inte är någon varm anhängare av ”fällkniven”. Snarare är det explosiv tidig insats med mage och höftböjare som imponerar på honom. Johnny pratar om ”trestegsraketen” med tre krafttoppar i olika muskelgrupper som är åtskillda men i tät följd. Saturnusraketens huvudsteg sitter i mellangärdet och lats utgör mellansteget. Sedan triceps som en liten kinapuff på slutet. Johnny menar då att stavvinkeln inte ska vara alltför upprät vid isättningen. Däremot om man är en annan typ av åkare som utvecklar den fulla kraften något senare i stakrörelsen så är det vettigt att sätta stavarna vertikalt för då hinner vinkeln flacka ned innan kraften kommer.

Vi lyckas lämna lokalen utan att förstöra någonting ytterligare och medans klubbkamraterna väljer andra färdsätt jag tar rullisarna hem i den ljumma sommarkvällen. Måhända lite mer upplyst om effektiv stakteknik men Sturegatan är inte så värst utmanande nedför så det får jag praktisera vid något annat tillfälle.

För Stockholms enda riktiga rullbandsrullskidklubb,