Så för att kunna fortsätta ge mig ut på mina normala träningspass kl. 04.11, eller ännu hellre kl. 03.17 om det gäller ett distanspass, åkte jag igår förbi kvalitetsvaruhuset Biltema för att höstrusta.
Olle verkar ha en mer förstående fru, så han kan erbjudas en sen helgmorgonträning kl. 07.30 från sin fruktväg. Eftersom min fru senaste nätterna sovit i gäststugan för att få lite sömn då barnen hostar hela nätterna, så försökte jag igår fundera på om barnen kunde bli oroliga om de vaknade utan föräldrar i huset. Eftersom svaret på detta var ett klart JA, så satte jag på Barnkanalens Bolibompa, som förstått vikten av att stötta föräldrar i nöd och startar sin sändning kl. 06.30. Alltså fick TV´n gå för döva öron igår morse, då självklart ungarna snusade när jag återkom från rullskidpasset. Men då 06.30 är lite i senaste laget har jag nu höstrustat hjälmen med en ny säkerhetslampa fram och bak. Den fram är som säkerhet de gånger jag glömmer riktiga skärmlampan, t.ex. vid träningar tillsammans med akademiker. Igår tog jag även och laddade upp mina batterier till skärmlampan.
Jag vet att min hjälm är något som sprider garv i klubbens mer garvade led, för att inte hålla måttet vad gäller ”styleing” i rullskidsmodet. Man må då betänka att förutom varelser som rådjur, älg och räv, är det få ute för att hånle åt en kl. 04.37 en söndagsmorgon.
Det finns de i klubben som hellre kör på känsla även i kolmörker. Sådant har visat sig innebära risk att krocka med soptunnor, som någon illvillig person ställt ut för tömning redan kvällen innan. Det kan också resultera i att man måste grubbla en längre stund över varför vaden gör ont, när en mops i mörkret biter sig fast.
Därför är jag karl nog att tycka min fjolliga hjälm är OK. Och om jag nu vill slippa hånfulla kommentarer från klubbmedlemmar en vanlig rullskidssöndag, så tar jag lätt av atteraljerna för denna dagskörning. Huvudlampan sitter på skärmen som plockas av på några sekunder. De två uppladdningsbara 9V batterierna sitter bara med en gummisnodd, så den tar ytterligare två sekunder att få loss. Och de nyförskaffade Biltemakvalitetslamporna tar ytterligare några sekunder att plocka av från sina snabbfästen. Om någon sedan vill kommentera de fula gummiband jag valt att fästa dessa fästen med, så kan jag bara hävda att de är relevanta förband, bra att ha vid eventuella helt legala synanden av asfalten.
Flexbert har gjort det ballt för barn att ha reflex. Jag hoppas att mina presenter till några vänner inom klubben ska få motsvarande effekt. Dessa hjälper bara mot tutande bilar, inte mot mopsar och soptunnor. Olle och Andreas har sina att vänta, så fort jag kommer ihåg dem. (Se artikel https://www.nvskidor.se/artikel/121/ .) Nu har jag lyckats hitta några fler, så jag tänkte även reflexförära Marre, Louise och Gustaf (jag vet att sista reflexen är felstavad!). Tyvärr hittade jag inte namnet Mattias bland reflexerna. Men jag hoppas att en annan reflex kan få även denne hårdhudade man som tål både mopsar och soptunnor, att tänka lite på säkerheten när vi nu går mot mörkare tider.