Hans chokladräddning får återgäldas med en glidvallning framöver, då jag tycker Pontus slarvar med detta emellanåt. Tyvärr knäckte jag min ena ”nya” skateskida på hemfärden. Jag skyller på både kolmörker och sockerfall. För att slippa grubbla över att jag knäckte mina ”nya” skateskidor när jag kom hem, gick jag genast till RS och köpte nya.
Det blev inget mer ”skejtande” för mig förra säsongen efter träningslägret, så jag hade inte orkat flytta bindningen till mina nya Madshus. Så igår när jag tyckte mitt knä skulle vila ytterligare en dag från träning efter fallet i Södertäljeloppet förra lördagen, fick lite lördagsabstinens kl. 05.18. I stillheten då både fru och ungar sov tänkte jag göra slag i saken med att byta bindningarna till de nya skidorna. Men då jag tyckte att det var lite synd att inte ens kunna ha dessa nästan sprillans nya skidor åtminstone till träning, fick jag en ingivelse från ovan – ”kan Mälarvattnet laga carbonstavar, så kan du min son laga en knäckt skida…”. Då det var länge sedan Gud talade till mig så där direkt (det var nog i 8 års åldern för sisådär 37 år sedan), valde jag att, istället för att skruva bort bindningar, plocka fram lite av mitt gamla snickarintresse.
Då det var lång tid tills övriga familjen skulle äta frukost, belamrade jag köksbordet, då mitt snickarrum fortfarande är så stökigt att jag knappt hittar en hammare. På köksbordet langades fram:
– CD-spelare och en dålig deckartalbok
– Blått långsamhärdande epoxylim av märket Araldit
– Kaffe
– Kniv, för att öppna brottytan lite
– En diskad mjölkkartong, till kartonglimstickor att föra genom skidan
– Sax, för att klippa kartong
– Sandpapper, för att rugga upp ovansidan av skidan
– Tändstickor, som limstickor
– Två 2 mm tjocka asklaminat, ena som skydd för belaget
– Mobiltelefon, om någon mot all förmodan skulle ringa 05.49 en lördagsmorgon
– 5 st snabbtvingar
– Tidning/papper
– Hushållspapper, då jag alltid kladdar ner mig av epoxy
Skidan var knäckt 25 cm från toppen, ej av men skadan stor och det var ”hål” tvärs genom skidan. Kruxet är att skidan på denna tunna del måste vara väldigt elastisk för att skidans egenskaper ska gå bra mot snön. Jag valde därför att laga med ask, då detta är ett mycket segt och starkt träslag. Jag hade även några lagom asklaminat liggandes, och trots att jag inte hittar hammaren längre i mitt stökiga snickarrum, hittade jag dessa gamla träbitar. Blå Araldit tar ett dygn att härda, så under den tiden kunde man pyssla lite i trädgården och ändra frukostmenyn till övriga familjen.
På söndagsmorgonen slipade jag ner asklaminatet till att vara ca 1 mm i närheten av skadan, och betydligt tunnare ut mot kanterna. Sedan lackade jag med vanlig båtförnissa.
Bilden där jag trycker båda skidorna visar att den lagade skidan har bra spänst, men att den inte uppför sig lika mjukt som den hela. Den lagade skidan gör ett lite ”rakare” hack just över lagningen. Det var dock ganska väntat då denna del av skidan är den mest böjliga.
Jag tänker prova skidan som den är nu, men visar den sig vara för stel i lagningen kommer jag slipa ner asklaminatet mer, troligen till att 1/3 mm över skadan (eller kanske ännu mindre) och minimal i övrigt. Man ska dock komma ihåg att jag ska ha denna skida som träningsskida att slita på, då jag köpte nya till tävling. Nu behöver jag bara ta mig till RS under skidveckan (v. 44) och köpa nya skatebindningar.