Ibland blir man tvungen att ta till censur för att skydda en medlem som bara utnyttjar sina grundlagsskyddade rättigheter att vara med i en skidförening och en Kajakförening. Allt för att O- Per ska kunna åka rullskidor utan att frukta för sitt liv på Sandövägen!

O-Pers egen berätelse om livet i Lofsdalen

Man har ju tidigare hängt med på en del ”kaos-resor” i NVSKs regi där man nära nog plågat livet ur sig. Som gammal ursprunglig Kajak IF-are (censur pga O-Pers säkrhet) ( så var det därför frestande att anmäla sig till ett Kajak-läger (censur pga O-Pers säkrhet) med benämningen ”Trivsel-resa”. Med inställningen att nu skulle man slippa allt kaos så såg jag fram mot avresedagen.

Min förutfattade mening började dock grusas något när jag dagen innan fick ett SMS från Proskit-Olle att han nu också hade anmält sig i sista stund och till min förskräckelse så hade man ändrat om rumsfördelningen så att jag skulle dela med 2 andra killar + Olle! Olle är också en ursprunglig Kajak-are (censur pga O-Pers säkrhet) men jag vet att han tagit rätt mycket intryck av NVSKs kaos-anda. Lyckligtvis så var han dock placerad på en annan reguljärbuss från centralen på vägen upp mot Lofsdalen. Men det dröjer inte länge under resan förrän man väcks ur sin stilla slummer av mobilen och följande rabblas upp / nästan skriks i ens öra:

-Oj, det vart lite stressigt det här. Jag skulle hört av mig och meddelat att jag tog med vallajärn mm. Problemet är bara det att jag glömde hela vallaväskan på SL-bussen. Jag hade allt mellan himmel och jord i den som t.ex. en mycket ansenlig samling pulvervallor, specialborstar, högflourvallor, mm. mm. Den måste nog vara värd över 15-20 pix. Bara själva vallaväskan kostade 1000 spänn! Jag sitter nu här och ringer SLs olika hittegodsavdelningar, platschefer på olika SL-garage mm. Måste därför sluta nu för att spara batteriet. Vi hörs snart igen- kanske i Tönnebro vid matrasten.

-Men Olle det stod ju i papperna från Kajak IF (censur) att dom som åker från centralen inte har något matstopp inplanerat och att egen matsäck rekommenderades!

-Va! Men jag har ju ingen matsäck! Jag hann inte äta någon lunch heller. Kanske man kan köpa några mackor här på bussen men problemet är att jag inte har några pengar.

-Va, har du inga pengar med under denna långhelg?

-Nä, bara kort. Hoppas dom tar emot det där uppe i varje fall. Hoppas dom tar American express men ICA-kort accepteras ju också av rätt många ställen nuförtiden. Jag har också ett Norsk Hydro-kort som kan funka. Det är väl rätt nära Norska gränsen det där Lofsdalen?

Samtalet avslutades rätt snabbt efter dessa avslöjande fraser och jag började se fram emot vårt eget matstopp i Tönnebro. Väl framme där så tog man det lugnt och lät alla andra stressa av bussen först för att slippa eventuellt groende kaos och efter en runda till ”herrarnas” så gick jag för att beställa min middag. Problemet var att det då även dykt upp ytterligare ett busslass hungriga matgäster. Kön ringlade sig lång men efter att ha köat i 35 minuter fick jag beställa en ”dagens”. Kassörskan ger mig en nummerlapp och meddelar att det tar c:a 10 minuter.

-Men min buss går om 10 minuter försöker jag uppmärksamma henne om!

-Busschaufförerna ska stanna längre än så! Nästa!

Jag kunde i varje fall häva i mig salladen i väntan på övriga maten och bussens avgång. Sen var det bara att häva ner köttfärsbiff och potatis i en servett och springa mot bussen!
Väl framme i Lofsdalen så räknade jag kallt med att allt Kaos var över.

Kajak IFs skid/trivsel-läger (censur pga O-Pers säkrhet) innefattar i år runt 60 personer varav i varje fall de flesta åker bara längd. På fredagsmorgonen var det dags för teknikträning. Vallning gällde först i ”vallaboden vid skishopen”. Ni kanske kan se framför er hur det ser ut när ca 40 personer ska valla sina skidor vid ett och samma vallabord som ligger i en dörrsluss i anslutning till en skidshop kombinerat med skiduthyrning. Vi, Proskitmannen och jag fick rycka in och hjälpa de mest vilsna vallar-wanabees. Då Olle hade brist på valla så sponsrade jag med en fästvallaburk av märket Phizer (=muta) med temperaturintervallet -2 till -8.

Knappt 10 minus fina nydragna spår första dagen. Teknikträning med Stephanie ville Olle inte missa och det levererades faktiskt en hel del bra tips och övningar. Ungdomarna hade egna tränare. Nästan hälften av de som var med på resan var minderåriga och minst hälften av dessa var mindre och hälften av dessa hade ett par skidor och hälften av dessa kunde tänka sig att tränade längdskidor med egna specialtränare så Kajak IFs (censur pga O-Pers säkrhet) återväxt ser mycket bra ut i jämförelse med NVSK!

Teknikträningen tog en hel del tid men vi fick i varje fall ihop en tremil 1:a dagen.
Andra dagen började vi dock med större planer på längre sträckor. Morgontempen visade -20 grader vid spårcentralen men solen steg och när vi efter drygt 8 km var uppe på det vindstilla drygt 300 m högre belägna kalfjället så var temperaturen behaglig igen. Proskitmannen släpade till min stora lycka på en ryggsäck så livet kunde inte vara mycket bättre och jag kunde sen passa på att knäcka honom dom sista 25 uppförs-metrarna innan lunch.

På eftermiddagen teknikträning igen och därefter säter Olle iväg i rasande fart utmed en halvmilsrunda. Jag lyckas då i varje fall hänga honom rätt tätt i hälarna. Sen tog min ork slut varvid jag gav upp och hängav mig åt ytterligare en 5 km appelsintur medan Olle med stärkt självförtroende höll samma tempo som förut. (Förklaringen är givetvis att jag glömt att dricka under hela eftermiddagen!).
Relaxavdelningen med bubbelpooler och vedeldade kar utomhus var sen hyrd av Kajak IF (censur pga O-Pers säkrhet).

-Ta med badbyxorna Olle så går vi dit, säger jag.

-Va, skulle vi ha med badkläder?, utbrister proskitkaoset.

Slutligen sitter i varje fall Proskit-kalsongmannen nertryckt bland 8 Kajak-damer (censur pga O-Pers säkrhet) i bubblet och berättar om dagens pulskurvor o. dyl.
Sista dagen varnades det om än kallare väder men kvicksilvret visade bara -19 på morgonen när vi gav oss av uppåt mot varmare nivåer. Solen steg allt mer och turligt nog hade Olle lyckats övertala Stephanie att hänga på. Det visade sig dock att hon höll ett minst lika bra tempo i uppförsbackarna så 1:a milen blev det inte mycket trivsel och vila. Väl uppe på högplatån så stakade vi killar i ett relativt lugnt tempo medan flickan fick kämpa en del.

Nedför mot lunchen var heller inga problem och Proskitstakarn tog ut det sista och gick om de sista 100 metrarna. Det kan man väl ändå unna honom som han har slitit och tränat nu inför Vasan under lång tid. Han är i bra form och det får erkännas att han (i dagsläget) ligger före en annan i Vasaloppshetsen.

Det ska nu bli riktigt spännande att höra om han hinner med den andra reguljärbussen från hotellet efter ytterligare en eftermiddagsrunda som han försöker utöka vår träningsskillnad med. En annan åker ju hem trivsamt i lugn och ro nu redan efter lunch.

Sammanfattningsvis får det sägas att Kajak IFs (censur pga O-Pers säkrhet) trivselläger hade varit riktigt trivsamt om det inte varit för en viss Proskitman. Man får dock tacka honom för bra sparring och att så mycket mer upplevts under detta läger.

O-Per

Tillägg: Med tanke på allt ovanstående som skrivits om en viss NVSK-medlem, (för att rädda mig själv och kanske även denna medlem undan regel nr 1 – 4) så har i varje fall Proskitmannen själv godkänt ovanstående för publicering. Vi ber undfallande och allra ödmjukast Webbmastern om nåd! DS.