På glid i bruks 2009

Glidskidåkning kan fortfarande utövas om man transporterar sig långa sträckor åt norr, där klimatet är så hårt att det ligger snö på marken.

Vid senaste årsmötet beslutades under protester från klubbens växande militanta rullskidfalang att förlägga ännu ett klubbläger på snö istället för att på sydliga breddgrader ge sig hän åt den moderna kullagrade varianten av skidåkning på varm asfalt med ljumma fartvindar.

Åt detta beslut svär Filtret så länge hans läppar kan röra sig i den sjunkande temperaturen på eftermiddagen under lägrets första dag. -20 grader är alldeles för kallt för en man som ikläder sig skoteroverall och öronlappar för rullskidåkning när kvicksilvret letar sig under +7. Han förstår att livet hänger på en skör tråd när han letar sig ner från fjället mot vad han tror är hemåt.

Om kaosmannen varit med på lägret hade han för länge sedan spårat upp Filtret och räddat honom med förtuggad mjölkchoklad, som han gjorde med Nitarn i samma köldhål för två år sedan. Men nu är det bara Filtret och polarnatten och denna gång går det bra.

Stel av den ohälsosamma blandningen av kyla och skräck kliver Filtret in i receptionen på fel hotell och frågar om de vet vem han är och var han bor. Eftersom Bruksvallarna är ett litet samhälle med alla kända mått mätt tar det inte länge innan man förstår att Sture bor på hotellet fem stavtag bort.

Där väntar en irriterad Proskitman, som låsts ute då Sture tagit det tveksamma beslutet att stoppa på sig den gemensamma rumsnyckeln under sin dödstur. FMV-Martin är likaså helt okänslig för de strapatser Filtret fått utstå, han kan inte sluta tänka på att intaget av eftermiddagens obligatoriska 3 dl olivolja blivit försenat gott och väl en timme.

Först när Proskit dagen efter hämnats genom att låsa Filtret ute från rummet uppstår en slags terrorbalans som gör att relationerna i tremannagruppen harmoniseras.

Dag 2 är 10 grader varmare och deltagarna tinar upp. Över frukostbordet diskuteras bland annat det faktum att Mälarvattnet, ny styrelseledamot i klubben, avstått lägret för att skolas av Daniel Tynell under samma tid. Varför vill han inte vara med oss? Många har klätt upp sig och ansträngt sig lite extra i materialväg för att möta Mälarns krav. Christoffer Salmén, ny i klubben och en av de som skall åka åttor runt Mälarn´, saknar tex inget i utrustningsväg. Själv har jag köpt en ny häftig jacka på Dressman, men förgäves alltså.

Morgonens teknikpass filmas och kommenteras lustfyllt under en visning på kvällen.
Det känns så härligt gammalmodigt att titta på glidskidåkning, lite som efterkrigstidens journalfilmer i svartvitt. Vi blir oroliga över Doug ”Dog” Lansky och Christoffer som starkt påminner om ”riktiga skidåkare” och de måste påminnas om att inte lägga för mycket tid på sk diagonalåkning eftersom de snart kommer att stå på rullskidor igen.

FMV-Martin har under dagen åkt upp på
mittåkläppen och irriterat sig på ”någon pajas som körde skate i hasorna på mig”. Slutligen bestämmer han sig för att hänga av förföljaren med ett proskit-ryck och kommer loss någon halvminut innan Petter Northug finner det för säkrast att åka om och ifrån FMV, av rädsla för att den psykos som FMV måste ha drabbats av möjligen skulle kunna vara smittsam.

Ordförande Nitare erbjuder vallaskola under kvällarna. Han svettas med bladmått, aluprofil, glidvallor, rotoborstar och rillers. Intresset är stort framförallt bland lägrets rookies, eller så kallade RS (Runners Store)-hangarounds. En sådan känns igen på kombinationen utrustning ur premiumsegmentet och kunskap som är lika ytlig som hålet i plånboken är djupt.

Nitare blir ansatt av klubbens paraffinskeptiker, som försöker vinna över anhängare till stålsicklingslägret. De flesta viker sig för Nitares hätska utfall mot sicklingstramset och ställer sig lydigt bredvid för att insupa fluorångor. Paraffinskeptikerna passar på att om och om igen titta på södertäljeloppet, som spelats in från en hjälmkamera.

Sista dygnet knyts lägersäcken ihop. I den ”lekfulla” avslutningsstafetten segrar team proskit och lagledaren kan inte hejda sina triufmatoriska utrop. Dessa är särskilt riktade mot den ständige antagonisten O-Per, som varit elak mot Pro-skit i diagonalåkningen upp mot mittåkläppen dagen före.

När snövistelsen går mot sitt slut sipprar längtan efter asfalt fram. Detta tar sig olika uttryck.
Undertecknad stöter samman med stockholms skiddoktor Yttermo, som tillsammans med ett dussin jordbävningar chartrat ett plan över helgen för att få glidskidåka.

Yttermo är uppgiven efter att minutrarna tidigare mött en sjuklig längtan efter rullskidor i skepnad av Filtret som genast undrat när jordbävningarna skall ordna rullskidtävling.

För den som är obekant med profilen bland stockholms skidklubbar kan jag berätta att IK Jordbävningarna liksom Sumpan är riktiga och rejäla glidskidklubbar med anor, ambitioner, konstsnökanoner och till och med en landslagsåkare eller två. Rullskidor åks som en del av förberedelserna för att glidskida med framgång men ses egentligen som ett nödvändigt ont.

Påminnelsen om rullskidor någon timme efter ankomsten till Sveriges glidskidmecka faller Yttermo lika gott på läppen som om någon hade berättat att det har visat sig överlägset att köra med överlånga stavar eller stålsicklat belag, dvs inte alls.

I bussen hem fortsätter diskussionerna om hur rullskidåkningen kan utvecklas. Idérikedomen är stor. Kan man vinterpreparera rullskidor så att de kan köras på halt underlag? Kanske till och med i isiga glidskidspår? Kan utformningen av hjulens profil ändras för gynnsammare anläggning mot underlaget? Hur rillar man bäst ett rullskidhjul?

Svaren på dessa frågor kommer sannolikt att finnas på nästa NVSK-läger, som om man frågar Filtret kommer att hållas på Mallorca under säsongsupptakten ngn gång i april.

Lämna ett svar

Top