Årets DM-sprint avgjordes på en varvbana runt elljusåkern i Ursvik, backe upp och backe ned, två varv a 458 meter per heat.

Jag och kaosmannen kommer i så god tid att vi hinner prova skidorna före start. Det har inte kaosmannen gjort inför en skidtävling sedan någon ställde fram hans klocka natten före Lindmansloppet 1998.

Spåren är glatta, backen upp ser inte ut som något särskilt och de flesta väljer att hänga i uberlånga stavarna som den moderna skidåkningen bjuder. Yttermo, som förtvivlat klamrar sig fast vid gamla wassbergideal som förespråkar diagonalåkning både uppför och nedför, gormar som en inkvisitor i speakersystemet om detta svarta påfund och att alla stavar som är längre än kroppslängd -30 cm skall kastas på bålet.

Prolog+kvartsfinaler

Alla åkare blev garanterade minst två heat i detta välarrangerade DM. Ett litet hopp om kaos uppstod när Hasselgren SR kom farande med tuschpennan för sena ändringar i åkschemat, men ingen verkade hetsa upp sig.

Efter prologen, som inte innehöll några överraskningar utöver spridda vilsekomna diagonaltag för att glädja Yttermo, väntade kvartsfinalerna.

Jag kom i samma kvart som kaoset. Denne man har bland andra egenskaper en oförmåga att mentalt påverkas av mjölksyra. Jag är nära att förlora en plats i semin när kaoset kommer farande förbi på upploppet med all fart från backen, medan jag kalvat runt i svängen. 1½ stavtag räcker dock för att rätta till saken.

Semifinaler+final

Semifinal 1 är den tuffare. Här skall David Holmberg, Edvin Lindmark och Niklas Eklöw göra upp om två platser och det blir Ekis som åker ut. Taktikspelet inför finalerna är avancerat, förutom för Edvin:

-”Nä jag går ju fortfarande på utbildning och vi har inte kommit till taktik än. Janne säger att det handlar om att lägga upp loppen så att kraften ska räcka, att man inte kan köra lika fort i starten på en femmil som på en sprint. Jag jobbar på det där men hittills har det väl mest blivit att jag alltid kör max”

I semifinal två hamnar jag med tre jordbänningar och det känns sådär. Tingström och Thunvall använder sig av den beprövade metoden att ligga framför åkaren de trakasserar (mig) och extrahera all syrgas ur luften. Jag har alltså bara koldioxid att suga i mig och då är det slutstakat.

I finalen gör Thunvall tidigt ett omotiverat spårbyte och strular till det så att han är ur spel och Tingström verkar ha bränt det mesta krutet.

Det blir jämnt mellan David Holmberg och Edvin Lindmark men den senare vinner ändå klart efter att ha glidit om i sista nedförsåkningen.
I damklassen blir det jordbänningseger genom Anna Evaldsson och El-Hasse tar hem H 45

Bonusmaterial

Tidigt märks på kaoset att han är orolig under kvällen och han muttrar när det går upp för honom att tillställningen kan dra ut på tiden med olika klasser, prologer, finaler och prisutdelningar. Det visar sig att han inte vill bli alltför sen (”helst inte efter midnatt”) till ett jobb som han bokat in ”lite senare”, givetvis utan kundens vetskap.
Jag får också följa med, som skrivhjälp. Den oskyldiga Ursviksfamiljen som kurar framför OS i sin soffa får alltså plötsligt besök av skidklädda män, varav en påstår sig vara glasmästare. De minsta barnen föses snabbt i säng gråtande medan kaoset kliver upp i skidpjäxor på en ranglig trappstege för att göra sitt jobb. Sedan väntar bara färden hem och när vi passerar den nedsläckta tävlingsplatsen ser vi Yttermos pannlampa guppa upp och ned när han i smyg efteråker banan med ren stakning