Sedan var det till att sätta oss i bilarna och åka till motorbanan där tävlingen skulle köras.
Vid motorbanan tog vi oss en bra garageplats. Bra med tak över huvudet då det var många svarta moln på himlen som såg mycket hotfulla ut. Pastorn höll ofta till i garageplatsen i början för att bla hälla ut vatten ur pjäxorna och vrida ur strumporna på vatten. Denna plats blev efter detta döpt till pastorsexpeditionen. Sedan var det bara att sätta på sig rullskidorna och provåka lite. Det blev då lite rörigt eftersom inte alla hade tävlingsrullskidor samt att vi inte kunde använda klubbens alla tre par rullskidor på ett bra sätt då några av dessa hade fel bindningar. Jag lånade då ut ett par av mina reservrullskidor som sedan nära på försvann.
Arrangören hade gjort en del förändringar sedan förra året bla så hade det första gemensamma varvet med alla deltagare slopats.
Vi gjorde upp om hur vi skulle åka. Alla 11 NVSK-åkare höll ihop hela tiden trots att vi var två lag.
Vis från förra årets misstag så visste vi att det bästa var att alla åkte ett varv i taget för då gick det mycket fortare än när man kör flera varv var innan växlingen.
Loppet startade kl 8.00 och vi hann bara köra några varv innan det kom en kraftig hagelskur med efterföljande ösregn. Banan blev helt översvämmad. Naturligtvis var jag ute på mitt första varv när hagelskuren kom. Fy tusan va blöt jag blev.
Banan var efter detta blöt under nästan hela tävlingen. Efter varje varv jag åkt så fick ta av mig pjäxorna och hälla ut vattnet ur dessa samt vrida ur strumporna.
Det blev dock bättre väder framåt kvällen men vi alla blev dock mycket blöta under de första ca 9 timmarna.
Efter några timmars åkande så flyttade vi ut från garageplatsen (pastorsexpeditionen) till ett tält nära växlingsplatsen för att ha närmare till växlingarna. Detta meddelades till mig från klubbens övriga deltagare genom att jag fick veta att nu är pastorsexpeditionen stängd.
Under tävlingens gång så blev det rätt snart uppenbart hur fort de olika lagen åkte.
Det gick inte att göra så mycket mer än att åka på allt vad man kunde. Det var i stort sätt omöjligt att avancera i tävlingen då de lag som låg före oss åkte så himla fort så att det inte gick inte att komma ikapp dem och avståndet ökade hela tiden.
NVSK Lag 1 tampades länge om en tredje plats med Björnstorps 1:a lag där tillslut Bjönstorp blev 3:a och NVSK 4:a.
NVSK lag 2 tampades med Björnstorps 2:a lag om en sjunde plats. På slutet så la sig plötsligt även Hindås SK i kampen om sjunde platsen. NVSK lyckades dock kriga till sig 7:e platsen till slut.
Det finns hur mycket statistik som helst från tävlingen. Alla åkares alla varvtider finns på hemsidan och här kan man bla se att Tobias och FMV var NVSK-s snabbaste åkare.
Själv så hade jag inte tränat rullskidor de 3 veckorna innan tävlingen pga en skada i armen vid Vålarullen. Jag var osäker på om jag överhuvudtaget kunde vara med och tävla men det gick, fast jag orkade tyvär inte åka så fort.
Av oss alla 11 NVSK-are som var med och tävlade så var det bara Hälsinge-Peter som hade tränat rullskidor innan tävlingen. Han var i bra form och bidrog starkt till att NVSK-2 vann kampen om sjunde platsen.
Efter tävlingen så var ungdomarna i NVSK-1 mycket revanchsugna och utropade: Nästa år då Jäkl… då ska vi träna innan tävlingen.
Proskits analys från tävlingen var att vi var den bästa klubben sett till hur långt man kom i förhållande till hur mycket man tränat.
Pag den taktik vi använde att köra endast ett varv i taget så kunde man inte vara borta från växlingsområdet speciellt länge då det snart var dags att köra igen efter att man nyss avslutat ett varv. Detta gjorde att det tyvär inte gick att filma och fota som vi hade tänkt, varför det inte blir någon film från årets tävling.
Det var inte så många insidenter i år.
Broms-Kalles ena stav gick av samt att det rök några stavspetsar.
Vid några växlingar så fanns inte personen som man skulle växla till på plats så att det var bara till att köra ett varv till (trots att man var spyfärdig och totalt slut) och hoppas på att det stod någon där som man kunde växla till efter sitt andra varv på raken.
Då inte alla hade egna tävlingsrullskidor så uppstod det problem ibland då de som skulle åka inte hade några rullskidor att åka med. Vid ett sådant tillfälle på slutet av tävlingen så fick Pastorn åka med Broms-Kalles rullskidor. Pastorn blev då helt till sig då han ansåg att dessa gick 15 sek snabbare per varv att åka med än med klubbens rullskidor.
I början på tävlingen så tog Tobias (av misstag) en Björnstopares rullskidor. Björnstorparen som inte kunde hitta sina rullskidor och skulle ut och köra sitt varv fick då i ilfart springa 100 meter och hämta en annan Björnstorpares rullskidor.
Hybrid-Per som tog av sig hjälmen efter varje kört varv glömde att sätta på sig denna vid 2 tillfällen när han skulle åka. Vid dessa tillfällen så blev det panik i laget eftersom det var vi andra som inte åkte som upptäckte detta just när han skulle åka i väg. Han fick då stå och vänta på att någon sprang och hämtade hjälmen åt honom och den var då inte så lätt att få fast på huvudet när stavarna satt fast i händerna. Här rök det några värdefulla sekunder i tävlingen.
Själv tog jag aldrig av mig hjälmen under tävlingen vilket resulterade i att jag senare i veckan fick hela pannan full av finnar. Det såg ut som att jag fått typ böldpest. Alla som träffade mig ryggade bakåt av rädsla för att inte bli smittad och frågade mig vad jag hade för sjukdom.
Efter tävlingen så skulle vi duscha vid motorbanan och sedan gå ut och äta. Tyvär så fanns det bara några få duschar vid motorbanan och dessa hade bara kallvatten. Vi åkte då hem till stugan och duschade där istället.
Pga av den då uteblivna måltiden ute på stan så avdelades en bil till att åka och köpa pizza åt alla.
Vid hemkomsten blev det samkväm med pizza och folköl samt tv-tittande på bla kronpinsessbröllopet.
Ungdomarna tyckte att det var mycket roligare att vara i Tobias sommarstuga i Falkenberg än att vara i Stockholm och titta på bröllopet. Om detta ordades det länge ända tills att Tobias plötsligt sa: och vad gör vi då, vi sitter ju och tittar på bröllopet.
Söndag 20 juni
Alla vaknar till sist och upptäcker att de har mycket ont i sina kroppar. Att åka allt vad man kan i 4-5 minuter (ungefär en gång i kvarten) och hålla på med detta i 12 timmar är nog bland det jobbigaste man kan göra (vilken intervall träning).
Efter frukosten så blev det bad i havet för några. Det tävlades om att doppa sig först, men då det var mycket långgrunt så fick man springa ca 200 meter i vattnet för att komma så långt ut så att det gick att doppa sig. Därefter så tävlas det att komma först i land. Pastorn vann kampen om att bli första man i land. Han hade mycket bättre teknik att springa i vatten än Tobias och Proskit som ramlade hela tiden när de började få upp farten.
Vi åkte hem senare på dagen. Efter att vi kommit hem så blev det en intensiv mailväxling mellan oss NVSK-deltagare med bla kommentarer, analyser och statistik mm, detta efter att arrangören lagt ut all möjlig åkdata från tävlingen på hemsidan. I vanliga fall så brukar denna konversation föras på NVSK-s forum, men tyvär så blev det inte så denna gång vilket innebar att icke deltagande klubbmedlemmar inte kunde följa konversationen.
Här finns en länk där man kan se data från tävlingen.
http://www.varbergsrsk.com/gallery_82.html