Vi var 7 doktorer, en sjuksköterskechef från Sös ortopedklinik och även 2 Sös-medicinare + ytterligare 2 kompissar dvs. totalt 11 som övernattade på ett dagis vi hyrt i Motala. Jag och f.d. Sös-ortopeden (numera Sabb.) Ricard Miedel hade tränat med Fredrikshofs ”Nacka Värmdö-snabbgrupp” efter skidsäsongen i syfte att komma under 7.30 på Vätternrundan. Sen första starten för 5 år sen har han idogt hetsat en till att köra snabbare och snabbare för varje år. En ekvation som gått aldeles utmärkt ihop då vi ju bara blir yngre och yngre med tiden!!! Vi startade alltså med denna Fredrikshofsgrupp kl. 09.42 på lördagmorgonen och fick därför sova ut till skillnad från de övriga ”Sösarna”. Vi var sen c:a 40 st ”rövare” som efter starten låg och snurrade i en Belgisk kedja. I början faktiskt 2 st belgiska kedjor som turades om att ligga först. Efter en hysterisk adrenalinstinn inledning med hård och stundom rätt ryckig körning i motvinden ner mot Jönköping så fick dock Ricard punktering efter c:a 4 mil. Då han insåg att det var kört vad gäller det uppsatta målet (samt osannolikheten att komma ikapp mig tror jag 🙂 ) så vände han och cyklade hem till Motala-dagiset istället.
Jag själv kämpade vidare i den roterande klungan men fick rätt snart långa stunder lägga mig bakom och låta andra yngre och starkare förmågor göra mer av dragjobbet. I motvinden ner till Jönköping var det många som förtog sig varefter det inte var så många som orkade dra på den andra (västliga) sidan av vättern. Vinden här tycktes tyvärr inte vara lika förmånlig som den varit bromsande för oss på östsidan. Efter en paus med vätskepåfyllning etc. i Fagerhult så kände man sig dock lite fräschare igen och med nya krafter drog vi igång i ett rasande tempo. Jag körde sen hårt i kedjan rätt länge tills det plötsligt började ta emot. Krampkänningar i låren och jag började knapra krampmotverkande tabletter så gott det gick. Pga den troliga placeboeffekten så lättade krampen en del och jag kunde trampa på bättre ett tag varefter krampkänningarna återkom igen. Så höll det på och varje gång krampen tilltog trodde jag att jag skulle bli tvungen att släppa klungan. I mål hade jag sen käkat upp hela burken. Av oförklarlig anledning gjordes också ytterligare ett depåstopp efter Hammarsundet då det egentligen inte var särskilt långt kvar till mål. Kanske det var då 7.30-målet gick upp i rök! I röran där i depån visade det sig också sen att några av de starkaste cyklisterna inte hann ut på vägen igen innan klungan i sin iver drog iväg. Förståeligt nog var de som blivit avhängda på detta snöpliga sätt inte direkt tacksamma. Vi andra kan bara skylla på att vi då var så trötta och därmed ouppmärksamma att detta hände utan vår avsikt! Det ska också sägas att vartefter det blandat in sig en hel del andra cyklister som hakat på vår klunga och många av de 40 ”ursprungliga rövarna” också av olika anledningar fått släppa, så vart det rätt oorganiserat mot slutet. I mål var det nog bara omkring ett drygt tiotal från ursprungsgruppen som fanns kvar. Sluttiden blev 7.33. Delad 122 plats med en medelhastighet på 39.7 km/h är dock något jag får vara helt nöjd med! Jag blir nog trotts allt inte yngre än mina nu 51 år!
Äntligen är det nu dags att damma av rullskidorna! Vi ses på vägarna och rullskidträningarna!
MVH,
O-Per