Los Vikingos på Gran Canaria

Efter en del lobbying från Johan Myhr så bestämde jag mig att hänga på Träna för Vasan på rullskidläger på Gran Canaria. Vi var ett gäng förhoppningsfulla gubbar och grabbar som möttes upp på ett grått och disigt Arlanda söndagen den 3:e november. Väl uppe i luften meddelar kaptenen i högtalaren att det är 25 grader och soligt på Gran Canaria och man får en skön känsla i kroppen. Johan har hittat en liten fiskeby Agaete som ligger en halvtimme från Las Palmas. Vi checkar in på ett fint hotell som heter Roca Negra som ligger på en klippa ut mot havet. Jag får dela rum med Sten som visar sig köpt sina första rullskidor i början av september och aldrig har stått på ett par längdskidor. Snacka om att gå all-in från början!

Första morgonen går Johan igenom hur lägret är upplagt och det är ett riktig VIP läger :). Utöver Johan har vi Martin Larsson som tränare med bland annat en andra plats på Vasaloppet och en VM-stafettbronsmedalj på meritlistan! Dessutom har vi en lokal trail-coach Guillermo som visar sig känna halva byn och har bergen som sin egen bakgård. Denna eminenta stab är vi 8 aktiva åkare som delar på, fantastiskt!
Första passet går igenom byn Agaete där vi möts av glada tillrop av byns locals. Vi åker upp på en liten pittoresk väg som slingrar sig uppför bergssluttningarna. I början är vi alla som kalvar på grönbete och Martin får säga till oss att lugna ned oss. Martin och Johan turas om att ge feedback på tekniken. Vägen är till att börja med inte så brant så vi kan variera mellan stakning, frånskjut och diagonal. Johan filmar även under passet. Efter ca 8 km så börjar det branta på rejält och sista 2 km är det bara diagonal som gäller. Helt suveränt att kunna fila på tekniken under en längre sträcka till skillnad mot Stockholm där man oftast kommer in i diagonalen precis då backen är slut. Kroppen känns riktigt pigg och jag, Tor och Klas S hinner få en extra backe till innan passet avslutas med picknik på en klippavsats med fantastisk utsikt. Temperaturen är runt 27 grader och livet känns rättvist :). Guillermo har en kollega som kommer upp så att vi alla kan ta minibuss ned till hotellet. Det visar sig senare att man inte ska åka rullskidor nedför för branta backar…
Efter lunch och poolhäng så sticker jag, Tor och Sten ut på dagens andra pass på samma väg. Fortfarande pigg i kroppen så drar jag på i ganska högt tempo upp 7 km på vägen. Försöker sedan ta mig ned med rullskidor men inser att man får öva lite löpning med rullskidor tills lutningen blir lite mindre. Sedan blir det stakning uppför backen några ggr och prova att staka enligt feedback från Martin. Visar sig att jag är en rejäl armstakare, dvs stakar med relativt raka armar. Polletten trillar då ned och jag förstår varför jag är så mycket bättre stakare på PU hjul jämfört med skidor. Är det lättåkt (som det är på PU hjul) så orkar man staka med armarna vilket är väldigt tungt på skidor då det är trögare. Första dagen avklarad och man somnar nöjd.

Dag två visar sig bli en riktig höjdare. Guillermo tar oss med på en trail-runda som ska ta dryga 3 timmar och innehålla ca 1400 höjdmetrar samt otroligt solig och fin utsikt. Jag har problem med vaderna vid löpning och en nyligen läkt bristning så jag tar det lugnt har planerat att vända om efter en liten stund. Dock så visar det sig att traillöpning består av mycket gående då man inte orkar springa uppför de branta backarna så jag kör på och det visar sig vara rätt beslut. Vi stannar till med jämna mellanrum och får fantastiska bilder med oss hem. Man börjar förstå Manges val av ny sport, vilken upplevelse att ta sig upp i bergen!
Bitvis går stigarna längs bergväggen där det stupar rakt ned ca 100m. Guillermo upprepar sitt mantrat very safe, men då jag är höjdrädd så tror jag inte ett ord av det.

Very safe… (se bild)

Toppen närmar sig (se bild)

Sista klättringen uppför vattendammvägg (se bild)

Pigga&glada killar på väg ned (se bild)
Väl uppe så finns det en rastplats med färskt bergsvatten som får Loka att framstå som grymt överskattat. Nedfärden börjar och Martin och min room mate Sten försvinner ned i ett rasande tempo. Jag är rädd om mina ynkliga bofinksvader och lägger mig sist och tar det lugnt och njuter av utsikten. Visar sig också vara ett smart val då mina lår är relativt fräscha dagen efter. Sten däremot får lida flera dagar för sin rush nedför berget. Passet avslutar jag och Sammy med att hoppa i en naturlig havspool nere i Agaete, riktigt nice! Eftermiddagsrutinen med lunch och poolhäng tar vid och sedan så ger sig jag och Tor ut på ett nytt rullskidpass. Google earth har guidat oss till en väg som ser lite lugnare ut (bara ca 300-400m höjdskillnad). Det börjar med rejäl motvind och stigning i ca 2-3 km. Sedan böljar vägen upp och ned på serpentiner och vi kör stakintervaller i uppförsbackarna. Kroppen är fortfarande riktigt pigg och man njuter av varje intervall. Det är sedan dags att rulla hemåt och blir då lurad av den kraftiga medvinden. Backen ned känns inte speciellt brant, MEN, backen är flera km och man får rejäl skjuts av medvinden. Efter någon km känner jag att man börjar bli trött av att ploga och jag får inte ned farten! Börjar få kramptendens i ljumsken och känner paniken komma. Letar desperat efter något ställe att stanna på och i en serpentinsväng är det en liten plats med grus vid sidan om. Inser att det är min sista chans att stanna och kliver ned från vägen och dyker givetvis ned på grus/lavastenarna med en rejäl smäll. Rejält skakis så är märker jag att det trots allt bara är rejäla skrapsår och inget är brutet. Med skakiga ben går man sista delen av backen ned och tar sig tillbaks till hotellet. Träffar på Guillermo som skär av en bit av en Aloe-vera växt som ska vara väldigt bra mot skrapsår och det visar sig stämma bra då såren läker på bra och inte börjar vara sig.

Efter en natt med dunkande sår och dålig sömn är det dags för tredje dagen. Vi åker ut på samma väg som jag vurpade på. Johan tar täten och stakar sig uppför hela stigningen på sina tröga 4:or och man förstår varför han har varit topp 100 på VL. Martin ger teknik feedback och filmar under passet. Ryktet har nu spridit sig om de konstiga svenskarna så passet avslutas med att lokalpressen gör ett reportage om oss.

Lokalkändisar… (se bild)
Reportern vill ha bilder så jag och Martin kör ett backrace. Nu jäklar tänker man och stakar järnet uppför backen med Martin i hasorna. Med 30 m kvar märker man varför han har varit elitåkare och han glider retsamt enkelt om och faller fram benet vid målet. Eftermiddag som tidigare men denna gång känns kroppen seg och man fastnar vid poolen utan att ta ett extra pass. Guillermo tar oss också med på en trevlig utflykt upp till en bergsby där en liten lokal kaffe-, frukt- och vingård huserar. Efter guidning så blir det vinprovning och lokalproducerat kaffe i en väldigt pittoresk miljö. Det var en väldigt trevlig avslutning på dagen!

Provning av tropiska frukter (se bild)

Dag fyra och nu är det race dag! Vi ska köra samma väg som första dagen. Racet är uppdelat i två etapper med individuell start. Johan stakar nästan hela vägen upp med sina 4:or men får ge sig i sista serpentinerna och blir hängande på stavarna då syran är uppe i halsmandlarna. Själv så börjar man känna av passen och kroppen är inte direkt pigg längre. Har häng på Klas S men känner syran bita i ordentligt. Ser vad jag tror är slutmålen och drar ur det sista ur kroppen men det visar sig vara 700 m kvar! Är totalt slut och gör en Johan och stannar och hänger på stavarna för att sedan stapla sig upp på stumma ben. Tyvärr står Martin och filmar målgången och det var ingen vacker syn. Tor var riktigt stark och klarade av stigningen på 17 min följt av Klas S på knappa 17:30. Jag och Johan var strax under 18 minuter. Han på 4:or och jag på 3:or. En kort paus och sedan var det 2 km rejäl stigning med 100% diagonal. Tyvärr var pannbenet tunt och jag orkade inte pressa mig. Klas S däremot körde väldigt starkt och var snabbast uppför backen. Eftermiddagsrutinen avhandlades och sedan stack jag, Sten och Tor ut för att köra lugn teknik uppför samma väg. Dock visar det sig svårt att ta det lugnt och det blir lite mer intervallbaserat istället. Tor får låna mina 3:or och får känna på hur det är att ha taskigt rull :). Riktigt skönt att få lite mindre rullmotstånd med Tors 2:or.

Dag 5 och Guilermo tar halva gänget med ut på ett nytt trailpass. Vägen till trailpasset visar sig vara en fantastisk kustväg där vägen ringlar sig längs bergsluttningar med 100-200m stup ned till havet. Johan berättar att han åkte den sträckan med rullskidor förra året då han rekade rullskidvägar! Helt otroligt att han kunde åka den sträckan utan vurpor! Detta pass blir bara 1:40 men med brantare stigningar samt att Guillermo vill sätta oss på prov och kör betydligt hårdare. Visar sig att han tar nytt pers på sträckan :). Nedfärden på passet visar sig dramatiskt för Johan som försöker hänga på Guillermo. Han snubblar på en sten och faller handlöst i backen och får dessutom en rullande sten i huvudet efter att han landat på backen. Tack och lov har han samma tur som mig och klarar sig med skrapsår. Jag körde samma taktik som första trailpasset och fegade mig ned en bra bit efter de andra.

Notera hålet under klippan! (se bild)

Ryktet om los vikingos har nu även spridit sig till TV stationerna och vid lunch kommer en Spansk rikstäckande TV kanal och kör reportage med några ur gruppen. Senare på eftermiddagen kommer lokala Gran Canaria TV och filmar resten av gänget. Spansk manjana stämmer bra och TV teamet är en timme sena så man hinner köra hårda diagonal och stakintervaller uppför bergsserpentinerna innan det är dags för filmning och intervju.

Jag och Johan stakar och Johan avslutar med intervju (se bild)

Sista dagen och kroppen är allt annat än pigg. På programmet står 2:30 bergsbestigning i distanstempo. Efter en seg första halvtimme med svagt uppför men även några få nedförsbackar börjar stigningen på styva 14 km. Tänker på vad Martin sagt att man måste ta det lugnt på distanspassen och struntar i att hänga på Klas S och Tor. Tänker teknik och hittar ett lugnt tempo som jag håller hela vägen upp. Vädret denna dag är lite som en svensk sommardag med 20 plusgrader och lite småregn då och då. Dessutom blåser det rejält så i vissa partier kommer man knappt framåt. Alla tar sig upp på toppen och vi kan slinka in på bergsbyns lokala café och köpa en iskall Cola och njuta av att ha fått en rejäl genomkörare även idag. Som avslutning på lägret sticker jag och Tor ut på en 40 min joggingtur bland lavastigarna. Efter turen så väntar en timme spabad med bubbelpool och ångbastu på hotellet. På kvällen går vi som vanligt ned och besöker någon av Agaetes lokala restauranger. Mycket fisk har det blivit under veckan och ölen har slunkit ned fint.

Tror detta med rullskidsläger i bergen är unikt bland motionärsåkare och jag kan varmt rekommendera detta. Det var en fantastisk vecka med oerhört mycket och bra input från Martin och Johan under de gemensamma pass vi hade varje förmiddag. Sedan gjorde det inte ont att det var ett skönt gäng med många garv under veckan. Vi hade två filmgenomgångar där Martin gav feedback till oss alla. Väldigt lärorikt att se sig själv i slowmotion och där Martin var väldigt bra på att hitta felen man gjorde samt hur man ska göra för att rätta till tekniken. Och då vi var ett litet gäng fanns det gott om tid att fråga Martin om träningstips vi poolen eller middagarna. Som extra krydda hade vi också trail passen som faktiskt var den största upplevelsen under veckan då jag aldrig provat detta tidigare. Rullskidor har man trots allt nött ganska mycket under ett par år nu. Rullskidor i bergen är dock en helt annan upplevelse än att åka omkring i Stockholm. Dels får man en underbar naturupplevelse samt att man kan nöta diagonalteknik under långa perioder. Sista passet tror jag att det blev knappa 2 timmar diagonalåkning! Är man stakmonster som Johan så kan man även få riktigt tuffa stakpass i backarna. Helt klart har vi alla i gänget fått klart bättre teknik under denna vecka. Nu är det bara hänga i tills snön kommer! Johan, Martin, Tor och Klas S hade sina familjer med på resan så det går bra att kombinera träning och socialt liv på ett sådant här läger eftersom vädret är så fint och att ungarna kan bada hela dagarna. Slutligen väldigt imponerande av Sten som vid 51 års ålder och med styva 10 rullskidpass bakom sig klarade sig bra i backarna och dessutom kom upp i ca 14 timmar. För mig slutade veckans dos på 18,5 timmar. Nu blir det ett par lugna vilodagar för att hämta hem träningen.

Avslutningsvis så tycker jag ni ska hålla ögonen öppna och hänga på nästa år om Johan kör ett läger igen. Det var ett väldigt proffsigt och välplanerat upplägg av Johan! Jerry Arlin har fått rapporter av Johan och ska troligtvis åka dit nästa år.
Soliga hälsningar!
Peter Larsson

PS
Länk till lokal spansk rullskidsblogg som snappat upp att vi var på Gran Canaria:
. http://rollerskis.blogspot.se/
Lokala artikel om oss i pressen:
http://multimedia.laprovincia.es/fotos/gran-canaria/esqui-las-carreteras-galdar-13133_4.shtml
DS