Även antalet tävlingsorter har varit färre än normalt där flertalet tävlingar har avgjorts i Orsa och Harsa. (Bessemerloppet kanske ska flyttas till Harsa
nästa helg exempelvis)
Trots ett ökat antal deltagare på de tävlingar som väl har genomförts lyckades klubben få en pallplats på Hälsingeleden på skidor som gick av stapeln i söndags. Givetvis var det inte ordinarie bansträckning som gällde utan det blev en trevarvsbana i Harsa på knappa 60 km.
Starten gick nere på den lilla men ack så vackra sjön nedanför Harsagården. Torbjörn Furn och Anders (Sparven) Söderlund stod på startlinjen och var taggade till tänderna efter att hela den föregående dagen testat valla efter valla. De olika mikroklimatzoner som finns i Harsa, särskilt de dagar då temperaturen ligger runt nollan gjorde det obeskrivligt svårvallat, för att inte säga omöjligt.
Klubbens två startande körde därför utan fästvalla, men Furn hade ordentligt ruggade skidor.
Klockan är 10.00, biiiip. PANG. Startskottet går och adrenalinet rusar upp till 190 på några sekunder. Sparvens mantran början direkt mala på likt ett flipperspel uppe i hjärnkontoret. ”Lugnt och fint”, ”slappna av” ”försök använda bålen och inte armarna”, ”fokusera på timingen” ”Njut” varvas om vartannat.
Torbjörn som dagen till ära startade med för korta stavar med för små trugor och lite får få mil på snö fick lite problem att hänga med i tätklungan som anfördes av loppets vinnare Tom Ankerstål och Roslagens stolthet Jonas Henningsson som sedermera kom tvåa. Tack vare ett tjockt lager mjuksnö samt genomslag för stavarna kunde den lille fågeln slipstreama och hålla tätklungan i några hundra
meter vilket var en underbar känsla. Tänk att få ligga i tätklungan i exempelvis vasaloppet, lär vara en mäktig känsla!! Jag är avundsjuk på de riktiga storstakarna!
Så fort spåren blev hårdare stack loppets vinnare iväg som ett skott men i hasorna på Roslagsstakaren kom en sprättande fjäderlätt sparv farandes med en teknik som har en del att önska men med en vilja och ett hjärta något över medelvärdet i Svea rike. Eller var det från Tobbes rödbetsjuice (Beet it) som krafterna kom?
En liten tätgrupp hade nu bildats men efter ca 7 kilometer släpptes de tre andra långsamt och motvilligt iväg över Harsas myrar i vinterskrud.
Nu väntade ca 5 mil i mer eller mindre total ensamhet vilket var nog så fostrande.
Fostrade gjorde även banans backar som forcerades medelst stakning. Att se ryggen på trean med två kilometer kvar till mål gav en oväntat stor energikick. Kroppen började staka lika frenetiskt som på startrakan och snart var en mycket trött åkare passerad och väl i mål kammade klubben alltså hem årets första pallplats på seedningsloppen.
Även Tobbe hade en dag full av fostran då det krampade både här och där. Trots detta körde han hela vägen in i kaklet på en 16 plats! Riktigt bra kämpat!
Mellantiderna blev som följer. Efter 1 varv var ledaren Tom 3.30 före sparven, andra varvet tappade han 5.20 och tredje varvet 5.30 vilket summerar till dryga 14 minuter efter vinnaren. I ett större seedningslopp skulle detta normalt räcka till led 1, men i mindre lopp brukar det inte räcka.
Spänningen är dock olidlig, framtiden får utvisa vad seedningskommitténs utlåtande blir!!
http://www.rehnsbk.nu/skidor/
http://www.rehnsbk.nu/skidor/files/sites/prel_res_alla_hlps_2014_3.pdf