Det anrika loppet som avgjordes för 86:e gången går i Malung och gårdagen bjöd på mycket fina förhållanden.

Loppet avgörs normalt på en bana över två varv om 21 KM som föregås av ett prologvarv om 3KM. På grund av senaste tidens dåliga väder valde man att istället köra tre varv om 15 KM plus prologvarvet. Det gjorde banan lite tuffare då varje varv fick med de hårda och framförallt branta backarna. Totalt betades cirka 520 höjdmeter av.

Tack vare sina fina resultat tidigare i vinter var Magnus seedad i elitledet och i mål hade han endast 9 minuter upp till välmeriterade segraren Oscar Persson som vann en spurtstrid mot Dan Moberg.

Här följer också några rader om tävlingen och helgen ur eget perspektiv.

Jag hade nöjet att tillbringa helgen tillsammans med Magnus i deras stuga i Grönklitt. Efter att ha kört upp på fredagkvällen ägnade vi lördagen åt att köra ett par mil fristil på de underbara spåren i Grönklitt. För mig var det mina första mil för året på natursnö och jag påmindes om hur härligt längdskidåkning kan vara. Vi körde efter devisen att ”det kan inte gå långsamt nog” vilket bäddade för ett socialt pass. Passet avslutades med tre korta stakintervaller för att ”väcka” kroppen inför söndagens tävling. På eftermiddagen drog ett rejält snöoväder in över Dalarna och det föll en dryg decimeter över natten, även i Malung. Efter kvällsmat vallade vi skidorna efter att ha fått goda råd från HWKs svenska representant som var och gjorde tester i Malung.

För både mig och Magnus var det givet att gå på blanka skidor. Själv har jag åkt totalt 2KM med fäste i år och nu efter helgen lite drygt 20 mil på snö, varför stakning var givet. Magnus har haft problem med en ljumske och samtidigt presterat fantastiskt bra på alla tidigare tävlingar i år då han också stakat. Med en viss tävlingsnervositet har det dessutom sina fördelar att tidigt bestämma sig för att bara staka då man slipper oroa sig över fästvallan, särkskilt som väderprognosen talade för temperaturer runt nollan och en decimeter nysnö.

Lördagen grydde med fantastiska vinterförhållanden och vi kom till Malung vid klockan nio, starten gick klockan elva. Skinnarloppet var otroligt välordnat och inget kändes stressigt trots att det var ganska många deltagare. Vädret och förhållandena på banan var helt fantastiska med ömsom sol och ömsom snöbyar. Loppet då? Jag hade själv fått en bra plats i led 1, längst fram och farten från start kändes ok. Min plan för dagen var att inte gå ut för hårt, lära känna banan på första varvet, och ha krafter kvar till sista varvet. Det lyckades inte jättebra. Jag upplevde banan som klart tuff, med många branta stigningar som tog ut sin rätt i stakmuskulaturen. Dessutom innehöll varje varv några backar som jag var tvungen att saxa uppför. Jag insåg att min plan skulle falla mot slutet av andra varvet när jag fick börja släppa lucka till den klunga jag åkt med tills dess. Efter det handlade det mest om att ta sig i mål.

Helgen kröntes med en trevlig prisceremoni där Magnus, bland mycket annat, kunde ta hem den fina dalahäst som vinnaren i varje klass fick, och som han redan förra året lovat familjen att försöka vinna i år. Dalahästen fick åka i baksätet under resan hem!