I klubbens nyhetsbrev mars gick det att läsa. ”Följ med på traditionsenlig klubbresa till Laxå för det gemytliga trailloppet i Tividen som passar gammal som ung”  

Trots Munkalunkgeneralen Olofs säljande inbjudan var intresset ganska svalt, troligen var en bidragande orsak distansen på 44 kilometer. Men några mindre vetande och några som varit med tidigare men glömt bort hur det var anmälde sig efter otaliga påtryckningar från Olof. När anmälan sedan är klar visar det sig att Olof själv inte skulle springa hela sträckan, utan istället ta hjälp av sina söner och köra stafett.

Dagen före dagen D

Ekbergarna (Olof, sönerna Arvid och Johan) och Sundholmarna (Svante och sonen Emil) valde att åka ner redan dagen innan för att reka sista kilometerna och få tillbringa lite till på Laxå Motorhotell, vilket skall vara en kulturskatt utöver det vanliga.

Anders Sr (Sparven/Glädjelöparen) liftade ner på fredagen och laddade hos nybyggarn Johan eller om det var nybRyggarn? Öl-ångorna från Glädjelöparen gick i alla fall inte att ta miste på.

Tävlingsdagen

08:50 anländer Pontus, Anders Jr och Gustaf till Laxå. De möts där av en sprudlande men också något stressad Glädjelöpare som varit på plats i 30 minuter för att hinna mingla och nätverka. ”Vad sena ni är, inte mycket till marginal, bussen till starten går ju 9:00!”

Ett kort men tydligt ”9:30” får han till svar och kan återgå till att mingla ytterligare 30 minuter. Alla andra hämtar nummerlappar och Pontus trycker i sig sina sista två ägg. Tre intogs under bilresan.

Olof som ej skall med till start (springer sista sträckan), samlar gruppen för att ta ett gruppfoto och säga några peppande ord innan han skall tillbaka och vila en timme i sängen på Motorhotellet.

– Sista milen börjar med en grusväg som går uppför och aldrig verkar ta slut. Sedan när ni viker av från den in på elljusspåret då kan man tro att det snart är målgång men de sista 4 km är mycket sega. Passa också på att njuta, många fina ställen utmed banan, speciellt här (Olof pekar på kartan någonstans runt 30 km in i loppet). Lycka till!

Förresten, jobbigaste med bussresan tycker jag är att man tänker, ska vi verkligen springa tillbaka hela denna vägen. Peppade går vi till bussen.

På resan till starten avhandlas det skador och träning. Pontus har en skada i baksida lår och berättar om en akut massagebehandling kvällen innan. Han har sprungit tre 20 kilometers pass i Åre senaste månaden, vilket också är enda träningen.

Gustaf klagar på en återkommande knäskada och menar att större delen av träningen var förlagd till förra veckan. Högdalens högsta med tvärbonk och 25 km terräng. Svante och Emil har varit på träningsläger i Vålådalen där de fick ihop ett par långpass upp mot 21 kilometer. 14-årige Emil kändes stark så de tog då beslutet att sikta på en tid 30 minuter snabbar än året innan. Nu dagarna innan hade Emil börjat tveka lite då övriga ungdomar hoppat av årets trail, men att fega ur fanns ändå inte som alternativ. Glädjelöparen, som i sin ungdom var en talangfull löpare, berättar om skador som har sitt ursprung från lumpen, vilka nu gjort att han endast springer fem dagar i veckan. Anders Jr säger han kört mest skidor senaste tiden och känner sig något nervös då det längsta han sprungit tidigare är 25 kilometer, vi andra menar att han har åldern till sin fördel och troligen kommer i mål före oss andra i alla fall.   

Väl framme, 50 minuter innan start, möts vi av en underbar herrgård i industrimiljö. Lyckligtvis ligger vinden åt rätt håll denna dag så vi slipper lukten från pappersmassafabriken 200 meter bort.

Vi njuter i värmen men funderar på hur varmt det kommer bli ut med banan. Endast två vätskekontroller har utlovats, vid 15 km och 34 km, vilket gör att vi alla har med oss lite vätska.

Som sig bör kör klubben sin hejaramsa en minut innan start, det fnissas i leden och någon försöker sig på att kontra men det blir inget vidare. 

Pang! Täten drar iväg snabbt, allra först är Johan och några andra stafettdeltagare. Strax efter Glädjelöparen och en handfull singelspringare som har för avsikt att ta sig igenom trailen utan att hinna njuta det minsta av omgivningen.

Resten har inte lika bråttom utan skyndar långsamt bort längs en grusväg som snabbt (efter ett kort besök på asfalt) övergår till stig och alla rättar sig in i ledet. 

Anders Jr som tidigt hittat ett bra lugnt tempo får se sig omsprungen av många  gubbar och får jobba mentalt för att inte dras med, ”ta det lugnt, jag tar dem sen” blir mantrat.

Med lätta ben men väldigt olika tempo tar vi oss alla till första vätskan som nås redan efter 13 km istället för 15 km. 21!? km till nästa tänker vi genast när vi springer vidare i värmen. Turligt nog så är det inte riktigt lika varmt som utlovat och de har varit snälla att ställa ut lite vatten på fler ställen för självbetjäning.

Svante har plöjt ner timmar framför Excel och skapat ett minutiöst schema han och sonen ska följa för att kapa en halvtimme från förra året. Efter lite bläddrande i papperna inser Svante att de vid 10 km markeringen redan förbrukat sju av deras 22 reservminutrar. Oroad men rutinerad tar han beslutet att inte oroa Emil i detta tidiga skede.

Andres Jr beskriver följande milen rätt bra för oss alla förutom den kvittrande Glädjelöparen. Minutrarna tickade förbi o plötsligt var två timmar och lite drygt lika många mil avverkade, och där någonstans började det bli tunga ben.

22 km, äntligen halvvägs!

Svante känner att den senaste, något mer lätt sprungna milen, löpt på bra. Efter en kontroll mot kalkylarket får han det bekräftat, de har inte tappat något mer av reservtiden.

Pontus som haft en lite svacka får, efter ett kortare stopp och insikten att det nu för varje steg är kortare kvar än vad som avverkats, förnyad kraft och flyter fram över åsryggen med Gustaf tätt bakom.

En av åkommorna Glädjelöparen dras med gör att vänster löpsteg blir mycket kortare än det högra. Där av hamnar han ofta fel utmed banan, idag är inget undantag. Anders hamnar på en avvikande stig till vänster och 10 minuters felspringning är ett faktum.     

Några kilometer senare börjar det bli tungt och längtan efter nästa vätskekontroll stor. Vi får lite hjälp att mota kroppsvärmen av sköna svalkande vindar, mycket välkommet!

Glädjelöparen ser plötsligt ett välbekant ansikte. Nybryggaren Johan står där mitt i skogen och sträcker fram en starköl och jordnötter. Förvånad men tacksam ursäktar sig Anders att han ej kan stanna till och hänga en stund samtidigt som han tar en klunk och springer vidare.

Vi närmar oss 30 km och nästa kontroll, många som får slita nu. Svante konstaterar att de förbrukat 12 reservminuter och farten är allt för låg för att nå målet, nu gäller det att coacha och fylla Emil med socker.

Svante börjar referera till Petter Northugs bok, som även Emil läst. Emil har längre undrat över stadie 4 av trötthet, man är så trött att man inte längre känner att man är trött. Svante försöker få Emil att inse att han bara är i stadie 3 ännu och att det därför borde finnas rikligt med kraft kvar!! Han lyckas dock inte övertyga honom helt.

Vätskekontroll!

Alla drycker och tilltugg provas för att fylla våra sinande kroppar. Glädjelöparen stannar och minglar i 15 minuter och väljer sedan att promenera till målet, delvis på grund av stolpar till ben efter den långa pausen men också för att njuta. Och mingla lite till.

Anders Jr har börjat plocka placeringar med sitt nya mantra ”jag är ung de är gamla, jag är ung de är gamla”. Han har även passerat Pontus och Gustaf som fortsatt håller ihop, även då Pontus, som nu helt slutat prata, helst velat bli lämnad ensam den senaste timmen. Men Gustaf spelar helt oförstående och stannar till vid varje försök till splittring.

Sista milen och målgång

I täten har Olof tagit över efter Arvid som utökat ledningen. Men Olof har inte en av sina bästa dagar och hittar inte riktigt flytet, när sedan grusvägen sista milen börjar sjunker tempot och snart kommer ledaren i singelklassen ifatt.

Olof hamnar i psykisk obalans och tappar totalt orienteringen, han blir tvungen att nödväxla med endast 4 lätta kilometer kvar till mål. Johan ser till att de är först över mållinjen.

Anders Jr har efter depåstoppet taggat till och håller ett okej tempo, förvånad ser han Glädjelöparens ryggtavla vid 40k, passerar och får uppiggande kommentarer och tar sig i mål på en värdig tid.

Pontus och Gustaf har det tungt med stolpar till ben, varken uppför eller nedförsbacke är önskvärt. Gustaf ringer upp SUP-Mattias för lite coaching. Mattias, som kan konsten att ta ut sig bortom vad som kan verka vettigt, hänvisar till David Goggins, thoughest man alive. Det finns alltid någon som varit med om värre saker, varit tröttare, det ni gör är ingenting! Njut nu sista biten av att ni får vara där och springa! Något senare ser även Gustaf och Pontus Glädjelöparen längre fram och tror han sprungit och mött dem efter sin egen målgång. Men istället för att möta upp dem pinnar Glädjelöparen på och försvinner bort ur sikte för att sedan dyka upp bakom dem på målrakan efter att hämtat sin väska i bilen. Anders hamnar därmed, högst oväntat, efter Pontus och Gustaf i resultatlistan. Pontus stupar sedvanligt över mållinjen och ligger där orörlig och blek tills han får nys om att det serveras ägg till maten.

Svante och Emil har det mycket tufft sista 13 km. Emil krigar enormt och de håller ett riktigt bra tempo på grusvägen. Svante har nu tagit fram paddan och har i realtid stenkoll på reservminutrarna. Väl inne på elljusspåret kommer de ihåg att banan faktiskt är någon km kortare än de utlovade 44 km, så Svante ser plötsligt möjligheten att de kan komma in under 5.15! Ordentligt trötta lyckades de hitta tillräckligt med krafter för att kriga sig in på 5.15 och en putsning av deras tidigare tid med 45 minuter

Summering

Svante, nöjd med dagen och summerar det så här. I år var vi så snabba att det tom fanns varmvatten i duscharna vid målet!! En fantastisk prestation och fantastiskt kul att få göra detta tillsammans med sin 14 åriga son!

Olof, mindre nöjd med dagen och sin insats. Inte bra, inte bra detta.

Anders Jr, första riktiga krampen kom som tur var precis efter jag stämplat mål. Mycket trevligt och rolig erfarenhet, även om det var rätt slitigt ute i spåret!

Pontus, detta var bland det jobbigaste jag gjort. Och jag som skall röja skog imorgon.

Glädjelöparen, kan rekommendera alla ett besök hos nybryggarn Johan, men menar att öl, rödvin och skumpa kanske inte var den bästa uppladdningen trots allt. Bra för mingel men mindre bra i löpspåret. Givetvis är Anders även uppbokad för mingel till kvällen, med cowboy-steg ser vi honom lämna bilen och försvinna in i festlokalen på Reimersholme.

Gustaf, (som alltid säger sig vara ur form), kände sig fräsch efter målgång. Kanske eftersom han med nöje fick plåga den något mindre pigge Pontus genom Tivedens nationalpark. (https://www.sverigesnationalparker.se/park/tivedens-nationalpark/) Dock fick han sockerpanik på hemvägen och vi behövde stanna på tre olika bensinmackar för att köpa candy medan Pontus nöjde sig med 5 olika typer av drycker. Vilken bravad att inte kissa på sig efter ett sådant flytande intag.

Framtiden

Gruppen ser fram emot att fortsätta med denna tradition nästa år alternativt testa någon helst ny stig på någon helt ny plats. Kanske att en omröstning får avgöra beslutet.

Oavsett vad som händer har du nu ett helt år på dig att träna på långpassen. Varför inte starta redan idag? Eller kom på nästa http://www.hogdalenshogsta.se/ som är gratis för klubbmedlemmar.

Vi ses i spåret!

/Munkarna